Såg en film igår, där de läste upp en helt fantastikt dikt. Jag fastnade för denna och var tvungen att leta upp den på nätet efter jag kollat klart filmen. Vill att ni också tar del av den för den är (som en viss DeLarsson skulle sagt) magisk... Den är skriven år 1958 av en snubbe som heter E.E. Cummings och heter I carry your heart with me (I carry it in my heart)
I carry your heart with me (I carry it in my heart)
I am never without it (anywhere I go you go, my dear;
and whatever is done by only me is your doing, my darling)
I fear no fate (for you are my fate, my sweet)
I want no world (for beautiful you are my world, my true)
and it's you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you
here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life;
which grows higher than the soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart
I carry your heart (I carry it in my heart)
26 december 2007
Julfirandet överstökat
Har nu vaknat upp igen efter en mer eller mindre tung julhelg. Det har varit många skratt och paket, mycket umgänge och mat. Precis som det brukar vara på julen. Men för min del blev det inte riktigt som jag förväntat mig. Var totalt slut redan innan allt firande drog igång. Vaknade nämligen med halsont och lite snuva i lördags och detta förvärrades ju längre dagen led. Så trots att vi hade vårt traditionsenliga friande på lille-julafton så blev det en hyfsat tidig kväll i säng för mig.
Ännu värre var det sedan på julafton. Ännu mer halsont och mer snuvig. Våra gäster kom vid 12-tiden och sen var allt igång typ. Middag, Kalle Anka på tv:n, julklappsutdelning och öppning och sen mat igen. Men under tiden hade febern kommit och jag blev tröttare och tröttare ju mer klockan blev. Inte hjälpte det att jag fick köra in min bror till stan sen på kvällen heller.. Men men, det är bara jul en gång om året!
Jag sitter nu här framför datorn och har vaknat till liv igen.. Förkylningen är kvar men febern är nog borta. Hoppas det iaf. Men allt som allt blev det ändå en helt godkänd jul..
God fortsättning allihopa!
Ännu värre var det sedan på julafton. Ännu mer halsont och mer snuvig. Våra gäster kom vid 12-tiden och sen var allt igång typ. Middag, Kalle Anka på tv:n, julklappsutdelning och öppning och sen mat igen. Men under tiden hade febern kommit och jag blev tröttare och tröttare ju mer klockan blev. Inte hjälpte det att jag fick köra in min bror till stan sen på kvällen heller.. Men men, det är bara jul en gång om året!
Jag sitter nu här framför datorn och har vaknat till liv igen.. Förkylningen är kvar men febern är nog borta. Hoppas det iaf. Men allt som allt blev det ändå en helt godkänd jul..
God fortsättning allihopa!
16 december 2007
Vissa är lite bättre än alla andra
Turnering denna helgen också, den sista innan juluppehållet. Det handlade om Helsingborgs Mästerskapen denna gång och åter igen var det Stattena som tog hem hela saken. De ska vara bäst i stan och det är också nu bevisat. 5-1 mot Harlyckan i finalen och 6-0 mot oss i semifinalen säger sitt. Dom är en eller flera klasser bättre än vi andra i Helsingborg.
För att i stället tala om något annat.. Det har verkligen varit kallt om näsan idag. När jag kom utanför dörren imorse var det näst intill en chock jag upplevde. Min stackars lilla bil hade totalt frusna rutor. Min annars vita bil var nu helvit; vit lack och vita rutor. så det var till att skrapa dessa för att överhuvudtaget kunna se vägen framför. Positivt med detta kalla och friska väder är att julkänslan började infinna sig i. Nu saknas bara lite snö på detta. Men det kan vänta till den 22:e tycker jag så vi kan ha ett vitt och vackert landskap till julafton. Snö på julen hör till så det tycker jag inte att vädergudarna ska ta bort.
Nu börjar tröttheten och huvudvärken göra sig allt för påmind. Det lär nog bli en smårolig eller småmysig film sen. För att få lite vila innan det är skolan och projektarbete i veckan som gäller..
För att i stället tala om något annat.. Det har verkligen varit kallt om näsan idag. När jag kom utanför dörren imorse var det näst intill en chock jag upplevde. Min stackars lilla bil hade totalt frusna rutor. Min annars vita bil var nu helvit; vit lack och vita rutor. så det var till att skrapa dessa för att överhuvudtaget kunna se vägen framför. Positivt med detta kalla och friska väder är att julkänslan började infinna sig i. Nu saknas bara lite snö på detta. Men det kan vänta till den 22:e tycker jag så vi kan ha ett vitt och vackert landskap till julafton. Snö på julen hör till så det tycker jag inte att vädergudarna ska ta bort.
Nu börjar tröttheten och huvudvärken göra sig allt för påmind. Det lär nog bli en smårolig eller småmysig film sen. För att få lite vila innan det är skolan och projektarbete i veckan som gäller..
12 december 2007
Dikt nummer sex
Här kommer ännu en dikt...
Ensam i världen
Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
I din panna framträder en knappt synbar rynka av förväntan.
Med självförtroende står du med fötterna på jorden.
På dina läppar lyser ett stort leende som utstrålar glädje.
Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
Svetten börjar komma i din panna.
Du kan känna paniken komma längs din ryggrad.
Leendet du hade på läpparna har nu försvunnit.
Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
Svetten i pannan rinner nu ner och gör dina ögon suddiga.
Paniken är inte längre i ryggraden, den paralyserar hela din kropp.
Din underläpp darrar nu av rädslan för det okända.
Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
Det enda du vill är att försvinna bort från denna plats.
Från dina suddiga ögon rinner nu tårar av rädsla.
Du klarar inte av alla blickar och ord som riktas mot dig.
Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
Du vill komma bort från den press du hela tiden känner.
Känna att dina axlar inte längre är blytunga.
Du vill kunna hålla huvudet högt och slippa kämpa ensam.
Ensam i världen
Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
I din panna framträder en knappt synbar rynka av förväntan.
Med självförtroende står du med fötterna på jorden.
På dina läppar lyser ett stort leende som utstrålar glädje.
Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
Svetten börjar komma i din panna.
Du kan känna paniken komma längs din ryggrad.
Leendet du hade på läpparna har nu försvunnit.
Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
Svetten i pannan rinner nu ner och gör dina ögon suddiga.
Paniken är inte längre i ryggraden, den paralyserar hela din kropp.
Din underläpp darrar nu av rädslan för det okända.
Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
Det enda du vill är att försvinna bort från denna plats.
Från dina suddiga ögon rinner nu tårar av rädsla.
Du klarar inte av alla blickar och ord som riktas mot dig.
Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
Du vill komma bort från den press du hela tiden känner.
Känna att dina axlar inte längre är blytunga.
Du vill kunna hålla huvudet högt och slippa kämpa ensam.
09 december 2007
En heldag i Skurup
Tänk att det kan vara så kul att vara i Skurup. Sist jag var där har jag dåliga minnen från, förlust i kvalmatchen mot div 2 e inte det allra roligaste man kan uppleva. Alla ni som var med vet vad jag menar och ni andra kan kanske sätta er in i hur det kändes.
Men som sagt, denna gång var mycket roligare och det som hänt idag kommer sitta kvar i huvud o kropp en lång tid framöver. Vi var och spelade DM idag och det var verkligen hela dagen vi var borta. Samling kl 8 i morse o kom hem vid 20.30 nu ikväll. Men det var det värt helt klart. Vi kan nu titulera oss som näst bäst i Skåne, iaf när det gäller Futsal. Men det kvittar, det e så himla skönt.
Vi började dagen med att vinna med 4-1 mot Skurup, följde upp denna med en 2-1 vinst mot Husie o därefter 1-1 mot Ldb Malmö (dock inga spelare från deras förstalag). Vi som ligger i div 3 vann mot motstånd som vanligtvis hör hemma i div 2, 1 och Allsvenskan. Tyvärr följde vi upp detta med förlust i finalen mot våra nordväst skånska kollegor Stattena.
Men nu när jag tänker efter så ska vi vara mer än nöjda med vad vi har presterat idag, förutom finalmatchen dock som var en total kollaps. I och med dagens framgångar är vi klara för ett kval om att få spela SM i Futsal. Hur tufft är inte det? Lilla Råå IF i SM-kval...
Men som sagt, denna gång var mycket roligare och det som hänt idag kommer sitta kvar i huvud o kropp en lång tid framöver. Vi var och spelade DM idag och det var verkligen hela dagen vi var borta. Samling kl 8 i morse o kom hem vid 20.30 nu ikväll. Men det var det värt helt klart. Vi kan nu titulera oss som näst bäst i Skåne, iaf när det gäller Futsal. Men det kvittar, det e så himla skönt.
Vi började dagen med att vinna med 4-1 mot Skurup, följde upp denna med en 2-1 vinst mot Husie o därefter 1-1 mot Ldb Malmö (dock inga spelare från deras förstalag). Vi som ligger i div 3 vann mot motstånd som vanligtvis hör hemma i div 2, 1 och Allsvenskan. Tyvärr följde vi upp detta med förlust i finalen mot våra nordväst skånska kollegor Stattena.
Men nu när jag tänker efter så ska vi vara mer än nöjda med vad vi har presterat idag, förutom finalmatchen dock som var en total kollaps. I och med dagens framgångar är vi klara för ett kval om att få spela SM i Futsal. Hur tufft är inte det? Lilla Råå IF i SM-kval...
04 december 2007
Dikt nummer fem
Tänkte det va dags för en dikt igen. En drömsk och lite önsketänkande för vissa kanske. Men iaf, här kommer den.
En ängels hemlängtan
En flicka står med huvudet vänt upp mot den mörka himlen.
Hennes ögon ser ledsna och hjälplösa ut.
Jag kan se hennes läppar röra sig.
På avstånd ser det ut som hon formar ord.
Hon vänder ansiktet mot mig och ger mig ett leende.
I hennes ögon syns saknad och längtan efter något.
Snabbt vänder hon ansiktet åter mot himlen.
Jag står kvar med förundran och nyfikenhet.
Ett starkt sken omger plötsligt flickan.
Det är så starkt att jag måste vända bort blicken.
När jag tittar igen är ljuset borta.
Flickan som stod framför mig är också borta.
Jag går fram och tittar där hon stod.
Det finns inga spår av att hon någonsin varit där.
Ett ljussken på himlen drar till sig min blick.
Där uppe ser jag ett ansikte le mot mig.
Det är samma leende jag fick av flickan på marken.
Men hennes ögon är nu drömmande och änglalika.
En ängels hemlängtan
En flicka står med huvudet vänt upp mot den mörka himlen.
Hennes ögon ser ledsna och hjälplösa ut.
Jag kan se hennes läppar röra sig.
På avstånd ser det ut som hon formar ord.
Hon vänder ansiktet mot mig och ger mig ett leende.
I hennes ögon syns saknad och längtan efter något.
Snabbt vänder hon ansiktet åter mot himlen.
Jag står kvar med förundran och nyfikenhet.
Ett starkt sken omger plötsligt flickan.
Det är så starkt att jag måste vända bort blicken.
När jag tittar igen är ljuset borta.
Flickan som stod framför mig är också borta.
Jag går fram och tittar där hon stod.
Det finns inga spår av att hon någonsin varit där.
Ett ljussken på himlen drar till sig min blick.
Där uppe ser jag ett ansikte le mot mig.
Det är samma leende jag fick av flickan på marken.
Men hennes ögon är nu drömmande och änglalika.
Guld för en bragd
Då var det klart och avgjort! En person har blivit prisad för sina insatser under det gångna året. Men jag kan tyvärr inte säga att jag fullständigt håller med. För er som inte fattar vad jag pratar om så e det bragdguldet och vem som fick detta. Anja Pärson i all ära men jag tycker det finns personer som gjort ett bättre år än vad hon gjort. Visst att hon gjorde ett grymt mästerskap, men det e typ det enda i mina ögon. Hon gjorde exempelvis inte lika bra ifrån sig i världscupen som hon gjort föregående år. Men en bragd e väl vad det e. Personen ska ha gjort något bra under ett tillfälle under året kanske, inte vet jag.
Det enda jag vet e att jag hade blivit gladare om någon av Susanna Kallur, Carolina Klüft eller Johan Wissman fått det. De har presterat på topp under långa perioder under året och jag anser de vara mer värda att få bragdguldet än Anja. Men det e ju bara min åsikt. Så e det, alla kan inte tänka likadant. Fy vad världen hade varit tråkig då...
Det enda jag vet e att jag hade blivit gladare om någon av Susanna Kallur, Carolina Klüft eller Johan Wissman fått det. De har presterat på topp under långa perioder under året och jag anser de vara mer värda att få bragdguldet än Anja. Men det e ju bara min åsikt. Så e det, alla kan inte tänka likadant. Fy vad världen hade varit tråkig då...
30 november 2007
På med handskarna
Cup denna helgen åsså! Tomtecupen heter denna och spelas på konstgräs inomhus nere i Malmö. Det var egentligen inte meningen att jag skulle spela, lite på grund av att jag spelade förra helgen. Men vårt damlag har lyckats med något som är ganska unikt faktiskt. Vi har fyra målvakter men ingen av dessa kan spela imorgon. Iaf en av dom har en väldigt bra anledning, hon är nämligen skadad o har blivit opererad o hela köret. Men hur stor är chansen för att ingen av dom kan? Det är ganska bra jobbat må jag säga.
Så det är alltså där jag ska spela, vakta buren. Hur det ska gå har jag ingen aning om, men bra hoppas jag. Sist jag stod i mål var förra året innan sommaren tror jag, så det var ett tag sedan. Så jag får ta o plocka fram mina handskar o damma av dom lite. Men men, det går som det går. O går det inte som jag vill ska jag hålla händer o fötter i styr... Jag lovar. Nästan iaf ;)
Så det är alltså där jag ska spela, vakta buren. Hur det ska gå har jag ingen aning om, men bra hoppas jag. Sist jag stod i mål var förra året innan sommaren tror jag, så det var ett tag sedan. Så jag får ta o plocka fram mina handskar o damma av dom lite. Men men, det går som det går. O går det inte som jag vill ska jag hålla händer o fötter i styr... Jag lovar. Nästan iaf ;)
27 november 2007
Är det inte meningen att...?
Är det inte meningen att man ska känna harmoni och glädje över att vara i sitt hem?
Är det inte meningen att man ska bli glad över att komma hem från en hel dag i skolan eller på arbetet?
Är det inte meningen att ens nära och kära ska undra hur ens dag har varit?
Är det inte meningen att man ska känna sig välkommen när man stiger innanför dörren till sitt eget hem?
Är det inte meningen att man ska kunna säga sanningen om vart man egentligen varit till de personer som står en allra närmast?
Är det inte meningen att man ska kunna sitta ner och lugnt och stilla föra ett samtal i normalt röstläge?
Är det inte meningen att man ska kunna säga vad man tycker och tänker utan att någon blir arg och säger emot?
Är det inte meningen att man ska vilja och kunna fråga sina nära och kära om man undrar eller inte förstår något?
Är det inte meningen att man ska vara glad över att få umgås med sin familj?
Är det inte meningen att man ska få uppmärksamhet när man talar?
Är det inte meningen att personer ska le tillbaka om man ler mot dom?
Är det inte meningen att man ska vara lycklig över den familj man har?
Är det inte meningen att man ska bli glad över att komma hem från en hel dag i skolan eller på arbetet?
Är det inte meningen att ens nära och kära ska undra hur ens dag har varit?
Är det inte meningen att man ska känna sig välkommen när man stiger innanför dörren till sitt eget hem?
Är det inte meningen att man ska kunna säga sanningen om vart man egentligen varit till de personer som står en allra närmast?
Är det inte meningen att man ska kunna sitta ner och lugnt och stilla föra ett samtal i normalt röstläge?
Är det inte meningen att man ska kunna säga vad man tycker och tänker utan att någon blir arg och säger emot?
Är det inte meningen att man ska vilja och kunna fråga sina nära och kära om man undrar eller inte förstår något?
Är det inte meningen att man ska vara glad över att få umgås med sin familj?
Är det inte meningen att man ska få uppmärksamhet när man talar?
Är det inte meningen att personer ska le tillbaka om man ler mot dom?
Är det inte meningen att man ska vara lycklig över den familj man har?
26 november 2007
Isande vindar
Idag har det varit ett riktigt ruskigt väder. Vindarna har ryckt tag i trädgrenarna som inte har kunnat stå emot den kraft som angrep dem. Inte nog med detta så har vindarna varit isande kalla och ibland även fört med sig regn eller snö. Jag har inte varit ute många minuter idag eftersom jag suttit inne och varit en flitig student i stället. Men det fåtalet minuter jag ändå varit ute har varit näst intill en plåga för min stackars kropp. Kinderna har blivit röda av kölden och blåsten, mina ögon har blivit tårfyllda och mina fingrar har förvandlats till stela isbitar. Kylan lyckades borra sig in i min kropp och själ och stannade kvar där ett bra tag efter det att jag åter kommit inomhus igen. Genom att höra de isande vindarna utanför mitt fönster kommer kylan tillbaka till mig och jag drar täcket tajtare om mig, som för att ta vara på varje liten uns av värme.
Dikt nummer fyra
Nu e det dags för ännu en dikt...
Du är inte ensam
Allting går inte alltid som man vill och
Allting i livet är inte lätt och roligt.
Ibland måste man kämpa ensam och
Ibland har man många runtomkring sig.
Det är viktigt att hitta kraften att jobba vidare och
Det är viktigt att ibland bortse från vad som hänt.
Att ensam vara beroende av någon är naturligt men
Att ensam bära upp en hel enhet går inte.
Det är så lite som ska till för att livet ska vändas upp och ned och
Det är så lite som ska till för att man ska lyckas.
Man måste våga ta tag i sakerna själv och
Man får inte vara rädd redan innan man börjat.
Lita på dem du har runtomkring dig och gå in för uppgiften.
Lita på dig själv och tro på det du gör.
I slutändan kanske resultatet blir bättre än förväntat och
I slutändan ser du att du inte är ensam där ute.
Du är inte ensam
Allting går inte alltid som man vill och
Allting i livet är inte lätt och roligt.
Ibland måste man kämpa ensam och
Ibland har man många runtomkring sig.
Det är viktigt att hitta kraften att jobba vidare och
Det är viktigt att ibland bortse från vad som hänt.
Att ensam vara beroende av någon är naturligt men
Att ensam bära upp en hel enhet går inte.
Det är så lite som ska till för att livet ska vändas upp och ned och
Det är så lite som ska till för att man ska lyckas.
Man måste våga ta tag i sakerna själv och
Man får inte vara rädd redan innan man börjat.
Lita på dem du har runtomkring dig och gå in för uppgiften.
Lita på dig själv och tro på det du gör.
I slutändan kanske resultatet blir bättre än förväntat och
I slutändan ser du att du inte är ensam där ute.
23 november 2007
Skön avslutning på dagen
Jag har nästan precis kommit hem från en väldigt uttröttande dag. Jobbat från kl 8 i morse till 17.30 nu ikväll. Kom hem vid ca 18 o åt lite o var lite social med mina föräldrar. Sen var det till att snabbt packa väskan o ge mig iväg till träning. Sista träningen innan vi ska spela cup o det kändes inte så där jättebra.. Men det gör det imorgon förhoppningsvis!
Nu när jag kom hem kollade jag min mail. Jag hade fått svar från Tove på lite intervjufrågor, så sen en dag ska jag börja mecka ihop en text till hemsidan av det. Ska bli spännande o utmanande o se vad jag kan komma fram med. Men det som ändå lyste upp min dag mest var resultatet på den hemtenta jag gjorde för nån vecka sedan. Jag trodde allvarligt att jag hade kört den riktigt, men det hade jag inte faktiskt. Otroligt skönt! Även om jag hade precis godkänt så bryr jag mig inte, jag e godkänd i vilket fall som helst. :)
Nu e det sängen o att ladda inför Råå-cupen imorgon som gäller... Då ska vi vinna o göra många mål :)
Nu när jag kom hem kollade jag min mail. Jag hade fått svar från Tove på lite intervjufrågor, så sen en dag ska jag börja mecka ihop en text till hemsidan av det. Ska bli spännande o utmanande o se vad jag kan komma fram med. Men det som ändå lyste upp min dag mest var resultatet på den hemtenta jag gjorde för nån vecka sedan. Jag trodde allvarligt att jag hade kört den riktigt, men det hade jag inte faktiskt. Otroligt skönt! Även om jag hade precis godkänt så bryr jag mig inte, jag e godkänd i vilket fall som helst. :)
Nu e det sängen o att ladda inför Råå-cupen imorgon som gäller... Då ska vi vinna o göra många mål :)
20 november 2007
Som ett barn igen...
Det är skönt att kunna vara som ett barn igen, få leka av sig lite i den annars så allvarliga världen. Jag kan ibland sakna tiden på låg- och mellanstadiet, vilken var en tid där allvaret inte kommit till en än. Även om vi hade läxor och uppgifter att göra, gick det mesta ut på att leka och ha kul. Därför är det så skönt att komma till jobb och minnas hur det var när jag själv gick där i skolan. Jag får möjlighet att på ett eller annat sätt leka av mig mina barnaktiga lustar; leka pjätt på skolgården, rita teckningar och spela spel tillsammans med barnen. Både jag själv och barnen uppskattar det magnifika vi tillsammans skapar.
Det är inte ofta vi leker när vi blir vuxna, vilket är otroligt synd. Vi får lov att göra det men vi låter bli eftersom det inte känns vuxet. Men vad är ett vuxet beteende egentligen? Det är precis som att vi inte riktigt vill erkänna att vi leker när ingen annan ser på och vi skäms nästan när någon kommer på en. Jag anser däremot att det är vuxet att leka och busa, samtidigt som du inser värdet av vad det är du gör.
En smart person sa en gång i tiden att "vi slutar inte leka för att vi blir äldre, vi blir äldre för att vi slutar leka". Denna person kunde inte ha haft mer rätt i det uttalandet...
Det är inte ofta vi leker när vi blir vuxna, vilket är otroligt synd. Vi får lov att göra det men vi låter bli eftersom det inte känns vuxet. Men vad är ett vuxet beteende egentligen? Det är precis som att vi inte riktigt vill erkänna att vi leker när ingen annan ser på och vi skäms nästan när någon kommer på en. Jag anser däremot att det är vuxet att leka och busa, samtidigt som du inser värdet av vad det är du gör.
En smart person sa en gång i tiden att "vi slutar inte leka för att vi blir äldre, vi blir äldre för att vi slutar leka". Denna person kunde inte ha haft mer rätt i det uttalandet...
16 november 2007
New haircut
Jag satte mig ner på stolen som en person och reste mig upp som en annan. Som ni förstår på överskriften har jag klippt mig. Och det blev ingen vanlig uppklippt-avrundad klippning utan en helt ny och kortare version. Det känns skönt med lite förändring men också lite konstigt. Allt hår e borta typ, inget finns kvar och speciellt inte i nacken. Det ska bli spännande att se blickarna och höra vad folk har att säga om mitt nya utseende... ;)
Annars har dagen gått ut på att passa barn kan man säga. Jag har jobbat på fritidset som vanligt och alltså inte behövt vara i skolan och lyssna på föreläsningar. Skönt!! Barn e riktigt härliga måste jag säga. De har inte riktigt kommit till den ålder där allting i världen måste ske på ett visst sätt och att man där också måste bete sig på ett visst sätt. Det känns skönt att komma dit eftersom de är ärliga och säger vad de tycker och tänker samt vågar visa tillgivenhet på ett helt annat sätt än vad vi vuxna gör. En kram eller en hand som smyger sig in i min e värmande och gör att jag känner mig välkommen när jag kommer dit. Men samtidigt som de kan vara hur gulliga som helst kan de även vara hur jobbiga som helst. Men räknar man samman allt väger de positiva ändå över... Barn förgyller vår tillvaro så ta hand om dom!
Annars har dagen gått ut på att passa barn kan man säga. Jag har jobbat på fritidset som vanligt och alltså inte behövt vara i skolan och lyssna på föreläsningar. Skönt!! Barn e riktigt härliga måste jag säga. De har inte riktigt kommit till den ålder där allting i världen måste ske på ett visst sätt och att man där också måste bete sig på ett visst sätt. Det känns skönt att komma dit eftersom de är ärliga och säger vad de tycker och tänker samt vågar visa tillgivenhet på ett helt annat sätt än vad vi vuxna gör. En kram eller en hand som smyger sig in i min e värmande och gör att jag känner mig välkommen när jag kommer dit. Men samtidigt som de kan vara hur gulliga som helst kan de även vara hur jobbiga som helst. Men räknar man samman allt väger de positiva ändå över... Barn förgyller vår tillvaro så ta hand om dom!
12 november 2007
Vad e allt det vita för något?
Jag vaknar och slår en liten titt ut genom mitt fönster och marken utanför e helt vit och täckt med något som nästan ser ut som bomull. Vad kan detta vara egentligen? Är det bomull som ligger där eller e det någon sorts plast? Nej, så klart inte... Det e ju frost! Kan vi säga att vintern e här nu ? Eller e det bara en sådan vanlig köldknäpp som kommer men försvinner sen igen? Hur som helst e det kallt om näsan när jag går utanför dörren samtidigt som det är frisk luft som kommer ner i mina lungor när jag andas. Det känns renande att komma ut i den frostiga luften och jag blir med en gång piggare.
Nackdelen med vinterperioden är att den e så mörk. Det e mörkt när jag vaknar och det e mörkt nästan innan jag kommer hem från jobb eller skola. Det e inte alls kul eftersom jag blir mycket tröttare än vad jag egentligen e. När klockan e åtta eller halv nio känns det som om den e tio eller elva och att det i så fall e dags att gå och lägga sig. Men det stämmer ju inte.
En väldigt stor positiv sak med vintermånaderna är däremot all inomhusfotboll. Att få umgås med vännerna på plan och svettas lite, det e underbart. Som grädde på moset kommer sen alla cuper vi också ska vara med i. Förhoppningsvis kan vi även vinna någon i år.... :)
Ytterligare en fördel e att jag utan att skämmas kan krypa upp i soffan o dra täcket över mig för att kolla på film. Hur mysigt e det inte att ligga där med några levande ljus tända och bara njuta av sin tillvaro? Detta e något väldigt enkelt som ger en så stort välbehag. Det e ganska ofta underskattat men det gäller att ta vara på dessa tillfällen. Ta vara på vinterns stora mysfaktor.
Nackdelen med vinterperioden är att den e så mörk. Det e mörkt när jag vaknar och det e mörkt nästan innan jag kommer hem från jobb eller skola. Det e inte alls kul eftersom jag blir mycket tröttare än vad jag egentligen e. När klockan e åtta eller halv nio känns det som om den e tio eller elva och att det i så fall e dags att gå och lägga sig. Men det stämmer ju inte.
En väldigt stor positiv sak med vintermånaderna är däremot all inomhusfotboll. Att få umgås med vännerna på plan och svettas lite, det e underbart. Som grädde på moset kommer sen alla cuper vi också ska vara med i. Förhoppningsvis kan vi även vinna någon i år.... :)
Ytterligare en fördel e att jag utan att skämmas kan krypa upp i soffan o dra täcket över mig för att kolla på film. Hur mysigt e det inte att ligga där med några levande ljus tända och bara njuta av sin tillvaro? Detta e något väldigt enkelt som ger en så stort välbehag. Det e ganska ofta underskattat men det gäller att ta vara på dessa tillfällen. Ta vara på vinterns stora mysfaktor.
07 november 2007
Dikt nummer tre
Tänkte att det e dags för ännu en dikt, det vill säga den tredje som jag lagt ut här. Men det var svårt att välja vilken... Men till slut föll valet på en vid namn "What’s life?" Mycket nöje...
What is life?
What is life?
Is it to always be happy and laugh?
Or is it to experience sadness and tears?
What is life?
Is it to always be the strong one who shows courage in every situation?
Or is it to be the weak one who hides behind the others?
What is life?
Is it to have big hopes and dreams, which always comes true?
Or is it to be disappointed about all the unfulfilled wishes and desires?
What is life?
Is it to experience success after success and always smile?
Or is it to fail in every situation and walk around with the feeling that the sky has fallen down?
Whatever you think life is, you have to live it.
You can’t hide from it ´cause it will always find you.
You have to go out there and experience both the good and the bad things.
You have to feel the love and feel the hate.You have to live.
What is life?
What is life?
Is it to always be happy and laugh?
Or is it to experience sadness and tears?
What is life?
Is it to always be the strong one who shows courage in every situation?
Or is it to be the weak one who hides behind the others?
What is life?
Is it to have big hopes and dreams, which always comes true?
Or is it to be disappointed about all the unfulfilled wishes and desires?
What is life?
Is it to experience success after success and always smile?
Or is it to fail in every situation and walk around with the feeling that the sky has fallen down?
Whatever you think life is, you have to live it.
You can’t hide from it ´cause it will always find you.
You have to go out there and experience both the good and the bad things.
You have to feel the love and feel the hate.You have to live.
05 november 2007
Något som värmer i höstkylan
Det finns dagar då vi ler och allting är frid och fröjd. Men det finns också dagar då våra mungipor hänger långt ner, vi mår dåligt och blir irriterade för bagateller. Alla har vi upplevt båda dessa dagar och olika mycket dessutom. Själv har jag perioder där jag under en kortare eller längre tid inte mår bra, är lättretad och tappar humöret för minsta lilla.
På sistone har jag tack och lov, eller hur jag ska säga det, fått ta del av ett flertal dagar då jag vandrat runt med ett leende på mina läppar. Sist jag var irriterad och ur balans var för ett antal veckor sedan och jag kan inte nog understryka den fantastiska känslan av att inte må dåligt över något. Har det hänt något som kunde ha fått mig att förlora balansen, har jag lyckats skaka det av mig eller ignorera det för att sedan glömma bort att det hänt.
Att slippa gå runt med det välkända sammanbitna ansiktsuttrycket är verkligen en fröjd. När jag nu tänker tillbaka på det blir jag varm i hela kroppen och även stolt på något sätt, eftersom jag vet hur jag egentligen brukar reagera. Det uteblivna kinkiga humöret är något som lyser upp min tillvaro och gör det höstaktiga vädret lite mindre höstaktigt. En känsla av lättnad väller fram inom mig och jag är glad att min omgivning sluppit ta del av mitt, ibland, mindre goda humör. Nu återstår det att se hur länge det varar...
På sistone har jag tack och lov, eller hur jag ska säga det, fått ta del av ett flertal dagar då jag vandrat runt med ett leende på mina läppar. Sist jag var irriterad och ur balans var för ett antal veckor sedan och jag kan inte nog understryka den fantastiska känslan av att inte må dåligt över något. Har det hänt något som kunde ha fått mig att förlora balansen, har jag lyckats skaka det av mig eller ignorera det för att sedan glömma bort att det hänt.
Att slippa gå runt med det välkända sammanbitna ansiktsuttrycket är verkligen en fröjd. När jag nu tänker tillbaka på det blir jag varm i hela kroppen och även stolt på något sätt, eftersom jag vet hur jag egentligen brukar reagera. Det uteblivna kinkiga humöret är något som lyser upp min tillvaro och gör det höstaktiga vädret lite mindre höstaktigt. En känsla av lättnad väller fram inom mig och jag är glad att min omgivning sluppit ta del av mitt, ibland, mindre goda humör. Nu återstår det att se hur länge det varar...
31 oktober 2007
Dikt nummer två
Här kommer ytterligare en dikt skriven av mig själv. Håll till godo!
En känsla av höst
Mörkret sänker sig över världen.
Jag står ensam och blickar upp mot himlen.
Stjärnorna lyser klart i natt.
Det känns som om de vänligt blinkar mot mig.
Är det inbillning eller verklighet?
Jag blundar och tar ett djupt andetag.
Luften rensar hela mig på sin väg genom min kropp.
Till slut fylls mina lungor av den kyliga luften.
Mina ögon öppnas igen och jag andas ut.
Ångan samlas i ett moln framför mig och försvinner sakta.
Ljuset från lyktstolparna reflekteras i den blöta asfalten.
På marken framför mig ligger löven fuktiga.
Jag vänder mig om och ser en man med en hund.
De går sakta och taktfast framåt på gatan.
En sista gång tittar jag upp på stjärnorna och försöker nu memorera varenda en av dem.
En känsla av höst
Mörkret sänker sig över världen.
Jag står ensam och blickar upp mot himlen.
Stjärnorna lyser klart i natt.
Det känns som om de vänligt blinkar mot mig.
Är det inbillning eller verklighet?
Jag blundar och tar ett djupt andetag.
Luften rensar hela mig på sin väg genom min kropp.
Till slut fylls mina lungor av den kyliga luften.
Mina ögon öppnas igen och jag andas ut.
Ångan samlas i ett moln framför mig och försvinner sakta.
Ljuset från lyktstolparna reflekteras i den blöta asfalten.
På marken framför mig ligger löven fuktiga.
Jag vänder mig om och ser en man med en hund.
De går sakta och taktfast framåt på gatan.
En sista gång tittar jag upp på stjärnorna och försöker nu memorera varenda en av dem.
Hemtenta ur världen
Efter tre dagars hårt jobb, slitande av mitt hår och mycket annat förvirrande är hemtentan äntligen inlämnad. Det är så himla skönt fast det känns ändå inte så jättebra. Jag har aldrig gjort en så svår hemtenta som denna, många gånger var jag totalt förvirrad och insnurrad på vägar där jag tillslut kom till en återvändsgränd. Men som sagt nu e det över och jag får nu vänta på domen. Eller betyget, välj själv...
Snart kan jag se fram emot en verkligen efterlängtad helg. Det ska bli gött att kunna koncentrera sig på något annat än bara skolan och allt vad den innefattar. Kanska träffa några vänner och se nån rolig film... Vem vet vad det blir?! Dessutom drar fotbollsträningen igång på söndag igen, efter ungefär två veckors uppehåll. Det ska bli kul att få röra lite på sig igen o ge järnet för att vinna några inomhuscuper... Sen ska det bli kul att träffa hela laget igen, vi e ju trots allt nästan som en enda stor familj.. Så mycket som vi tränar o lirar tillsammans i veckorna ;)
Nu e det snart soffan som gäller för att kolla in vilka dramatiska händelser Grey´s Anatomy har att bjuda på denna gång. Ha det bra alla!
Snart kan jag se fram emot en verkligen efterlängtad helg. Det ska bli gött att kunna koncentrera sig på något annat än bara skolan och allt vad den innefattar. Kanska träffa några vänner och se nån rolig film... Vem vet vad det blir?! Dessutom drar fotbollsträningen igång på söndag igen, efter ungefär två veckors uppehåll. Det ska bli kul att få röra lite på sig igen o ge järnet för att vinna några inomhuscuper... Sen ska det bli kul att träffa hela laget igen, vi e ju trots allt nästan som en enda stor familj.. Så mycket som vi tränar o lirar tillsammans i veckorna ;)
Nu e det snart soffan som gäller för att kolla in vilka dramatiska händelser Grey´s Anatomy har att bjuda på denna gång. Ha det bra alla!
25 oktober 2007
Snart är det slut...
Varför går jag i skolan egentligen? Denna fråga har blivit mer och mer aktuell ju längre den kurs jag läser nu, har pågått. Jag tror nog aldrig att jag har varit så mycket i skolan som jag varit de senaste åtta veckorna och det känns som att vi fortfarande har en mängd saker kvar att göra. Det är helt sanslöst men jag börjar nu att se slutet på det.
För några timmar sedan kunde vår grupp pricka av två saker till från vår lilla "måste-lista". Det var riktigt skönt, men det var väldigt mycket arbete som låg bakom. Och det var inte heller helt utan komplikationer... Det är otroligt att datorerna och skrivarna på skolan alltid ska strejka samma dag som ett arbete ska in. Jag förstår inte detta! På grund av dessa komplikationer blev vår inlämning några minuter sen, så det återstår att se om vi får någon anmärkning på det.
Även om det slutade på detta, lite mindre roliga sätt, har det ändå varit ett roligt arbete att göra eftersom jag känner att jag verkligen kan ha nytta av det i framtiden. Jag menar, att veta hur projekt och projektledning fungerar är ju aldrig fel. Och personerna som ingått i gruppen har jag haft fantastiskt roligt med. Vi har upplevt många goda och hjärtliga skratt som kommer att finnas kvar i minnet och jag tror att när jag i framtiden kommer att tänka tillbaka på denna kurs är det samarbetet jag kommer minnas.
Men än är det inte över. Vi har fortfarande en jobbig hemtenta att göra. Så mellan måndag och onsdag är det ungefär det jag ska syssla med och inget annat. På det har vi även en presentation av det arbete vi nyss lämnat in kvar.. Så som sagt, än kan vi inte ropa "hej"!
Dagens ljuspunkt var min vandring i Bruces skog. Efter ett antal timmar i skolan tänkte jag att det kunde vara skönt att komma ut i friska luften ett tag, och det var det. Att höra löven och de små stenarna knastra under mina fötter och känna doften av jord blandat med fuktig mossa och gräs gjorde att jag slappnade av en aning. Spänningarna i kroppen försvann när jag gick där och lyssnade på mullret från motorvägen och de kvittrande fåglarna. Och det var förvånansvärt rogivande att känna höstkylan mot mina kinder samtidigt som solen började gå ner mellan trädstammarna. Jag kunde inte tänka mig att något så lätt och okomplicerat kunde ge så mycket tillbaka på välbefinnandet... Ni borde prova på det, om ni inte redan har gjort det vill säga.
För några timmar sedan kunde vår grupp pricka av två saker till från vår lilla "måste-lista". Det var riktigt skönt, men det var väldigt mycket arbete som låg bakom. Och det var inte heller helt utan komplikationer... Det är otroligt att datorerna och skrivarna på skolan alltid ska strejka samma dag som ett arbete ska in. Jag förstår inte detta! På grund av dessa komplikationer blev vår inlämning några minuter sen, så det återstår att se om vi får någon anmärkning på det.
Även om det slutade på detta, lite mindre roliga sätt, har det ändå varit ett roligt arbete att göra eftersom jag känner att jag verkligen kan ha nytta av det i framtiden. Jag menar, att veta hur projekt och projektledning fungerar är ju aldrig fel. Och personerna som ingått i gruppen har jag haft fantastiskt roligt med. Vi har upplevt många goda och hjärtliga skratt som kommer att finnas kvar i minnet och jag tror att när jag i framtiden kommer att tänka tillbaka på denna kurs är det samarbetet jag kommer minnas.
Men än är det inte över. Vi har fortfarande en jobbig hemtenta att göra. Så mellan måndag och onsdag är det ungefär det jag ska syssla med och inget annat. På det har vi även en presentation av det arbete vi nyss lämnat in kvar.. Så som sagt, än kan vi inte ropa "hej"!
Dagens ljuspunkt var min vandring i Bruces skog. Efter ett antal timmar i skolan tänkte jag att det kunde vara skönt att komma ut i friska luften ett tag, och det var det. Att höra löven och de små stenarna knastra under mina fötter och känna doften av jord blandat med fuktig mossa och gräs gjorde att jag slappnade av en aning. Spänningarna i kroppen försvann när jag gick där och lyssnade på mullret från motorvägen och de kvittrande fåglarna. Och det var förvånansvärt rogivande att känna höstkylan mot mina kinder samtidigt som solen började gå ner mellan trädstammarna. Jag kunde inte tänka mig att något så lätt och okomplicerat kunde ge så mycket tillbaka på välbefinnandet... Ni borde prova på det, om ni inte redan har gjort det vill säga.
24 oktober 2007
Dikt nummer ett
Här kommer publiceringen av min första dikt någonsin, förutom de jag gjort i skolan när jag var mindre vill säga...
Var inte rädd
Var inte rädd
Våga välja den oförutspådda vägen
Den kan föra med sig något gott
Var inte rädd
Våga öppna den dörr som är stängd
Du vet aldrig vad som finns bakom förrän den är på vid gavel
Var inte rädd
Våga göra det oväntade
Konsekvenserna kan bli enastående bra
Var inte rädd
Våga lita på dig själv
Ingen känner dig bättre än du själv
Var inte rädd
Våga ta en chansning då och då
Ditt liv kan komma att förändras till det bättre
Var inte rädd
Våga göra något varje dag som du är rädd för
Ta ett stort språng, ut i luften, ut i den stora världen
När du åter når marken, lovar jag dig att du är glad över att du vågade
Så … var inte rädd
Var inte rädd
Var inte rädd
Våga välja den oförutspådda vägen
Den kan föra med sig något gott
Var inte rädd
Våga öppna den dörr som är stängd
Du vet aldrig vad som finns bakom förrän den är på vid gavel
Var inte rädd
Våga göra det oväntade
Konsekvenserna kan bli enastående bra
Var inte rädd
Våga lita på dig själv
Ingen känner dig bättre än du själv
Var inte rädd
Våga ta en chansning då och då
Ditt liv kan komma att förändras till det bättre
Var inte rädd
Våga göra något varje dag som du är rädd för
Ta ett stort språng, ut i luften, ut i den stora världen
När du åter når marken, lovar jag dig att du är glad över att du vågade
Så … var inte rädd
De första orden
Jaha, då har man skapat sin första blogg efter mycket om och men kring vilket namn denna ska ha. Det ska bli spännande att se hur allting utvecklas och se om jag får någon respons på vad jag skriver.
Min tanke är att inläggen ska vara dels egna funderingar och tankar om vad som händer i världen och som jag kan relatera till. En annan tanke är att jag ska lägga ut en del dikter på denna lilla sida.
Hoppas att ni ska få lika mycket nöje som jag får av detta!
/Sandra
Min tanke är att inläggen ska vara dels egna funderingar och tankar om vad som händer i världen och som jag kan relatera till. En annan tanke är att jag ska lägga ut en del dikter på denna lilla sida.
Hoppas att ni ska få lika mycket nöje som jag får av detta!
/Sandra
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)