En kedja är inte starkare än sin svagaste länk

Jag sitter här flera dagar efter händelsen inträffade. Känslorna sitter kvar inom mig och är svåra att sudda ut. Frustrationen, ilskan, besvikelsen, sorgen, hopplösheten och bitterheten har fastnat i hela mig. I min kropp, mitt huvud och i min själ. Frustrationen över de motgångar vi upplevde, ilskan över den likgiltighet som utspelades. Besvikelsen över vårt uttåg, sorgen över att inte bry sig. Hopplösheten över att inte räcka till och bitterheten över att veta att man själv gjort sitt yttersta samtidigt som man vet att man behöver de andras insatser lika mycket.

Kanske är jag en dålig förlorare? Kanske är jag långsynt? Kanske är det bara jag som sitter och ältar händelserna i efterhand? Kanske är det bara jag som bryr mig? Jag hoppas att jag inte är ensam utan att jag har allierade någonstans där ute. Kanske borde jag vara nöjd över min egen insats? Kanske borde jag acceptera och gå vidare? Men som den tävlingsmänniska jag är, kan jag inte det. Inte när jag vet vad som kunde ha hänt, hur händelserna kunde ha slutat. Det kunde ha slutat i dur men det blev i kolsvart moll.

Det spelar ingen roll hur mycket beröm, lyckönskningar och pris jag får i en situation som denna. Det gör inte så att händelserna slutar i dur, det är bara ett litet erkännande för vad en ensam individ gjort och ändrar inte vad gruppen har eller inte har åstadkommit. Jag är givetvis tacksam och glad innerst inne över alla kommentarer jag fått och tar dem till mig. Men som sagt så ändras ingenting av det som redan skett. Jag önskar mer än något annat att så vore fallet, men det som har skett är redan inskrivet i historieböckerna.

Som många vet finns det ett ordspråk som lyder: "En kedja är inte starkare än sin svagaste länk". Detta var något som jag fick erfara för några dagar sedan. Inte på det lätta sättet utan det svåra, hårda och brutala sättet och det tar lång tid att ta sig upp till ytan igen för att sedan återhämta sig.

Ett litet ljus i mörkret var dock en glad liten pojke som kom springandes mot mig för att ge mig en varm kram. Tack så jättemycket för det Elliot!