Något som värmer i höstkylan

Det finns dagar då vi ler och allting är frid och fröjd. Men det finns också dagar då våra mungipor hänger långt ner, vi mår dåligt och blir irriterade för bagateller. Alla har vi upplevt båda dessa dagar och olika mycket dessutom. Själv har jag perioder där jag under en kortare eller längre tid inte mår bra, är lättretad och tappar humöret för minsta lilla.

På sistone har jag tack och lov, eller hur jag ska säga det, fått ta del av ett flertal dagar då jag vandrat runt med ett leende på mina läppar. Sist jag var irriterad och ur balans var för ett antal veckor sedan och jag kan inte nog understryka den fantastiska känslan av att inte må dåligt över något. Har det hänt något som kunde ha fått mig att förlora balansen, har jag lyckats skaka det av mig eller ignorera det för att sedan glömma bort att det hänt.

Att slippa gå runt med det välkända sammanbitna ansiktsuttrycket är verkligen en fröjd. När jag nu tänker tillbaka på det blir jag varm i hela kroppen och även stolt på något sätt, eftersom jag vet hur jag egentligen brukar reagera. Det uteblivna kinkiga humöret är något som lyser upp min tillvaro och gör det höstaktiga vädret lite mindre höstaktigt. En känsla av lättnad väller fram inom mig och jag är glad att min omgivning sluppit ta del av mitt, ibland, mindre goda humör. Nu återstår det att se hur länge det varar...