Dikt nummer fem

Tänkte det va dags för en dikt igen. En drömsk och lite önsketänkande för vissa kanske. Men iaf, här kommer den.

En ängels hemlängtan
En flicka står med huvudet vänt upp mot den mörka himlen.
Hennes ögon ser ledsna och hjälplösa ut.
Jag kan se hennes läppar röra sig.
På avstånd ser det ut som hon formar ord.
Hon vänder ansiktet mot mig och ger mig ett leende.
I hennes ögon syns saknad och längtan efter något.
Snabbt vänder hon ansiktet åter mot himlen.
Jag står kvar med förundran och nyfikenhet.
Ett starkt sken omger plötsligt flickan.
Det är så starkt att jag måste vända bort blicken.
När jag tittar igen är ljuset borta.
Flickan som stod framför mig är också borta.
Jag går fram och tittar där hon stod.
Det finns inga spår av att hon någonsin varit där.
Ett ljussken på himlen drar till sig min blick.
Där uppe ser jag ett ansikte le mot mig.
Det är samma leende jag fick av flickan på marken.
Men hennes ögon är nu drömmande och änglalika.