Groupies

Tänk vad fel man kan höra. Jag har varit med om ännu en situation där man tror artisterna sjunger en sak men sedan kommer man på att det inte är det som de egentligen sjunger. Jag kan tänka mig att jag inte är ensam om att höra fel sak på denna sång...

When I grow up
I wanna be famous, I wanna be a star, I wanna be in movies,
When I grow up
I wanna see the world, drive nice cars, I wanna have groupies,
When I grow up
Be on TV, people know me, be on magazines...
When I grow up
Fresh and clean, number one chick when I step out on the scene...

De sjunger groupies, inte boobies alltså.. Där ser man. Hm, det lät länge som om de sjöng boobies och det passade in väldigt bra också. Men nu får man lära sig att använda rätt ord i stället...

Magiskapande älvor

Älvorna dansade för oss ikväll och som de dansade. Magi skapades när de virvlade runt på det kortklippta gräset. Vita dimmor bildades runt deras små och sköra kroppar samtidigt som deras långa, vita och lockiga hår sken som en vacker gloria runt deras ansikten. Till en början fanns de mest i skym undan, utan att någon lade märke till dem. Men ju längre tiden gick desto närmre kom de. Till slut nuddade de vid våra bara ben och rosiga kinder. Men innan deras färd gick vidare i världen lämnade de några synbara spår efter sig. Lugnet som infann sig runt omkring oss var ett lugn som jag sällan skådat. Samtidigt kändes en strimma av förunderlig kyla som låg längs marken där deras bara fötter hade trampat.

Det var en helt vanlig torsdag och träning på Heden när dessa mäktiga fantasipersoner dök upp i våra synfält och skapade en magisk stämning bland oss. Man träffas av deras kraft och stannar upp för att titta på det som finns framför en samtidigt som man förundras över det som skapas. Kanske är vi tagna av stundens allvar? Kanske vill vi hellre stå och blicka ut över det som mjukt flyter runt bland oss? Kanske vill vi hellre leva oss in i det skådespel vi just nu bevittnar? Hur som helst är det svårt att koncentrera sig fullt ut när omgivningen är så annorlunda som nu och älvorna ständigt tar nya danssteg framför våra ögon. De trasslar in sig med våra armar och ben, som för att gång på gång påminna oss om deras närhet.

Om några dagar vet vi hur vårt öde ser ut och vi vet om säsongen är över. Vi vet våra placeringar och vi vet om det finns tre matcher till som väntar på oss i form av ett kval mot högre utmaningar. Men i det tillstånd vi befinner oss i nu så är dessa tankar långt borta, det som i stället tar upp vår tankeverksamhet är de magiskapande älvorna som susar omkring på en tung, småfuktig och grön gräsplan. Snart är oktober här och därefter börjar vintern snabbt att närma sig. Men fram till dess kommer vi fortsätta att hålla vår familjesammanhållning vid liv. Vi kommer att fortsätta träffas och känna såväl glädje som sorg tillsammans.

Kanske är det två matcher kvar, sedan är det över för detta år? Kanske är det fem matcher kvar och sedan tid för välbehövlig vila och återhämtning? Än är det inte över och än vet vi inte vad som gäller för framtiden. Tillfällen som det vi upplevde tillsammans idag är något jag värnar om och behåller som inspiration och glädjeframkallare inom mig. Min tanke är att man blir starkare av att få vara med om dessa situationer och att man kan framkalla denna extra styrka genom att tänka tillbaka på det man var med om. För mig skapade dessa dansande och magiskapande älvor en förunderlig känsla inom mig, en känsla som jag nog aldrig upplevt tidigare och jag blev antagligen tagen av den stämning som skapades runt omkring mig. Jag vet inte om det var spänning, trygghet, rädsla, ett mäktigt lugn eller en känsla av att det fanns något övernaturligt som vakade över mig och de andra denna torsdag. Jag bryr mig inte heller om att analysera det för jag är bara glad över att jag fanns på plats för att bevittna detta magiskt underbara ögonblick och kommer behålla det inom mig lång tid framöver.