Tiden stannar inte

Veckor kommer och går! Det har de alltid gjort och det samma gäller dagar, år, timmar, minuter och sekunder. Även om vi velat, har vi människor tyvärr inte den förmåga som krävs för att sätta stopp för allt skeende runtomkring oss. Utan det enda vi kan göra är att flyta med och acceptera det världen erbjuder.

Ibland flyter tiden på i snabb takt, så snabbt att vi inte har någon möjlighet eller ork att hänga med. Tempot är helt enkelt för högt för oss så vi släpper i stället taget om en fast punkt och virvlar runt i en oändlig osäkerhet, där vi varken vet ut eller in.

Vissa gånger flyter tiden på i snigeltakt där vi kan se, känna, smaka, dofta och uppleva varje liten händelse runtomkring oss. Tiden går så sakta att vi lyckas etsa fast alla bilder på våra näthinnor samtidigt som våra hjärtan tar till sig varje liten känsla som framkallas inom oss.

Veckor kommer och går! Det har de alltid gjort och kommer alltid att göra, vare sig vi vill försvinna här ifrån eller inte.

A minute of happiness

"As we grow up, we learn that even the one person that wasn´t supposed to let us down probably will. You´ll have your heart broken, probably more than once, and it´s harder every time. You´ll break hearts too, so remember how it felt when someone broke yours. You´ll fight with your best friend and maybe even fall in love with them. You´ll blame a new love for things an old one did. You´ll cry because time is passing too fast and you´ll eventually lose someone close to you. So take too many pictures, laugh too much, and love like you´ve never been hurt because every 60 seconds you spend angry or upset is a minute of happiness you´ll never get back."

Traditionsenligt

Traditionen håller i sig! Vadå kanske ni tänker och det har jag full förståelse för och jag ska berätta vad denna tradition innebär.

Jag har varit en Råå IF-spelare sedan säsongen 2005 och jag har gått igenom mycket under åren fram tills nu. Framgångar, motgångar, tårar och glädje. Komponenterna och motsatsparen är många och humörsvängningarna håller antagligen ett jämnt antal med dessa. Men det är inte det jag ska prata om nu. I stället ska jag prata om något helt annat som hänt under mina år i Råå, något som inte överhuvudtaget rör mig om man tänker efter.

Under de senaste åren har det blivit allt mer uppenbart att varje ny spelare som ”skriver på” för Råå har en uppgift i och med att de kommer till klubben. Det är kanske konstigt att kalla det för en uppgift eftersom det egentligen är en hyllning till livet, men jag gör det ändå. Kanske kan man till och med dra likheter till vilka våra tronföljare är och kommer att bli.

Det handlar som sagt om nya Råå IF-spelare, eller närmre bestämt en ny spelare i Råå om året som tar på sig denna äro- och glädjefyllda uppgift. Ni som varit med i föreningen några år vet kanske redan vad jag syftar på, men för er andra som polletten ännu inte riktigt har trillat ned hos ska jag snart berätta vad det är.

Det är nästan så att man har gått och väntat på vem som är nästa spelare att ta tag i stafettpinnen och föra traditionen vidare. Igår kväll innan träningen kom så beskedet. Det är samma uppgift som de andra åren och det är en ny Råå IF-spelare, helt enligt beräkningarna. Tur var kanske det för annars hade traditionen tagit sitt sista andetag.

Som många redan vet har Maria skrivit på för Råå och nu några veckor senare lämnade hon beskedet om att hon har ett litet knyte i magen som om några månader väntar på att hoppa ut i stora vida världen. Hon är med andra ord gravid, vilket naturligtvis är fantastiskt roligt. I och med detta är det hennes tur att hålla i ”nya-spelare-som-blir-gravida-stafettpinnen” fram tills nästa spelare tar vid. När det blir är det ingen som vet. Det enda vi vet är att Maria har den i dagsläget och jag önskar henne all lycka och hoppas att allting går bra.

Åh du mörka söndag

Ilska.

Likgiltighet.

Tystnad.

Skrik.

Tårar.

Förvirring.

Ensamhet.

Hjälplöshet.

Uppgivenhet.