På med handskarna

Cup denna helgen åsså! Tomtecupen heter denna och spelas på konstgräs inomhus nere i Malmö. Det var egentligen inte meningen att jag skulle spela, lite på grund av att jag spelade förra helgen. Men vårt damlag har lyckats med något som är ganska unikt faktiskt. Vi har fyra målvakter men ingen av dessa kan spela imorgon. Iaf en av dom har en väldigt bra anledning, hon är nämligen skadad o har blivit opererad o hela köret. Men hur stor är chansen för att ingen av dom kan? Det är ganska bra jobbat må jag säga.

Så det är alltså där jag ska spela, vakta buren. Hur det ska gå har jag ingen aning om, men bra hoppas jag. Sist jag stod i mål var förra året innan sommaren tror jag, så det var ett tag sedan. Så jag får ta o plocka fram mina handskar o damma av dom lite. Men men, det går som det går. O går det inte som jag vill ska jag hålla händer o fötter i styr... Jag lovar. Nästan iaf ;)

Är det inte meningen att...?

Är det inte meningen att man ska känna harmoni och glädje över att vara i sitt hem?
Är det inte meningen att man ska bli glad över att komma hem från en hel dag i skolan eller på arbetet?
Är det inte meningen att ens nära och kära ska undra hur ens dag har varit?
Är det inte meningen att man ska känna sig välkommen när man stiger innanför dörren till sitt eget hem?
Är det inte meningen att man ska kunna säga sanningen om vart man egentligen varit till de personer som står en allra närmast?
Är det inte meningen att man ska kunna sitta ner och lugnt och stilla föra ett samtal i normalt röstläge?
Är det inte meningen att man ska kunna säga vad man tycker och tänker utan att någon blir arg och säger emot?
Är det inte meningen att man ska vilja och kunna fråga sina nära och kära om man undrar eller inte förstår något?
Är det inte meningen att man ska vara glad över att få umgås med sin familj?
Är det inte meningen att man ska få uppmärksamhet när man talar?
Är det inte meningen att personer ska le tillbaka om man ler mot dom?
Är det inte meningen att man ska vara lycklig över den familj man har?

Isande vindar

Idag har det varit ett riktigt ruskigt väder. Vindarna har ryckt tag i trädgrenarna som inte har kunnat stå emot den kraft som angrep dem. Inte nog med detta så har vindarna varit isande kalla och ibland även fört med sig regn eller snö. Jag har inte varit ute många minuter idag eftersom jag suttit inne och varit en flitig student i stället. Men det fåtalet minuter jag ändå varit ute har varit näst intill en plåga för min stackars kropp. Kinderna har blivit röda av kölden och blåsten, mina ögon har blivit tårfyllda och mina fingrar har förvandlats till stela isbitar. Kylan lyckades borra sig in i min kropp och själ och stannade kvar där ett bra tag efter det att jag åter kommit inomhus igen. Genom att höra de isande vindarna utanför mitt fönster kommer kylan tillbaka till mig och jag drar täcket tajtare om mig, som för att ta vara på varje liten uns av värme.

Dikt nummer fyra

Nu e det dags för ännu en dikt...

Du är inte ensam
Allting går inte alltid som man vill och
Allting i livet är inte lätt och roligt.
Ibland måste man kämpa ensam och
Ibland har man många runtomkring sig.
Det är viktigt att hitta kraften att jobba vidare och
Det är viktigt att ibland bortse från vad som hänt.
Att ensam vara beroende av någon är naturligt men
Att ensam bära upp en hel enhet går inte.

Det är så lite som ska till för att livet ska vändas upp och ned och
Det är så lite som ska till för att man ska lyckas.
Man måste våga ta tag i sakerna själv och
Man får inte vara rädd redan innan man börjat.
Lita på dem du har runtomkring dig och gå in för uppgiften.
Lita på dig själv och tro på det du gör.
I slutändan kanske resultatet blir bättre än förväntat och
I slutändan ser du att du inte är ensam där ute.

Skön avslutning på dagen

Jag har nästan precis kommit hem från en väldigt uttröttande dag. Jobbat från kl 8 i morse till 17.30 nu ikväll. Kom hem vid ca 18 o åt lite o var lite social med mina föräldrar. Sen var det till att snabbt packa väskan o ge mig iväg till träning. Sista träningen innan vi ska spela cup o det kändes inte så där jättebra.. Men det gör det imorgon förhoppningsvis!

Nu när jag kom hem kollade jag min mail. Jag hade fått svar från Tove på lite intervjufrågor, så sen en dag ska jag börja mecka ihop en text till hemsidan av det. Ska bli spännande o utmanande o se vad jag kan komma fram med. Men det som ändå lyste upp min dag mest var resultatet på den hemtenta jag gjorde för nån vecka sedan. Jag trodde allvarligt att jag hade kört den riktigt, men det hade jag inte faktiskt. Otroligt skönt! Även om jag hade precis godkänt så bryr jag mig inte, jag e godkänd i vilket fall som helst. :)

Nu e det sängen o att ladda inför Råå-cupen imorgon som gäller... Då ska vi vinna o göra många mål :)

Som ett barn igen...

Det är skönt att kunna vara som ett barn igen, få leka av sig lite i den annars så allvarliga världen. Jag kan ibland sakna tiden på låg- och mellanstadiet, vilken var en tid där allvaret inte kommit till en än. Även om vi hade läxor och uppgifter att göra, gick det mesta ut på att leka och ha kul. Därför är det så skönt att komma till jobb och minnas hur det var när jag själv gick där i skolan. Jag får möjlighet att på ett eller annat sätt leka av mig mina barnaktiga lustar; leka pjätt på skolgården, rita teckningar och spela spel tillsammans med barnen. Både jag själv och barnen uppskattar det magnifika vi tillsammans skapar.

Det är inte ofta vi leker när vi blir vuxna, vilket är otroligt synd. Vi får lov att göra det men vi låter bli eftersom det inte känns vuxet. Men vad är ett vuxet beteende egentligen? Det är precis som att vi inte riktigt vill erkänna att vi leker när ingen annan ser på och vi skäms nästan när någon kommer på en. Jag anser däremot att det är vuxet att leka och busa, samtidigt som du inser värdet av vad det är du gör.

En smart person sa en gång i tiden att "vi slutar inte leka för att vi blir äldre, vi blir äldre för att vi slutar leka". Denna person kunde inte ha haft mer rätt i det uttalandet...

New haircut

Jag satte mig ner på stolen som en person och reste mig upp som en annan. Som ni förstår på överskriften har jag klippt mig. Och det blev ingen vanlig uppklippt-avrundad klippning utan en helt ny och kortare version. Det känns skönt med lite förändring men också lite konstigt. Allt hår e borta typ, inget finns kvar och speciellt inte i nacken. Det ska bli spännande att se blickarna och höra vad folk har att säga om mitt nya utseende... ;)

Annars har dagen gått ut på att passa barn kan man säga. Jag har jobbat på fritidset som vanligt och alltså inte behövt vara i skolan och lyssna på föreläsningar. Skönt!! Barn e riktigt härliga måste jag säga. De har inte riktigt kommit till den ålder där allting i världen måste ske på ett visst sätt och att man där också måste bete sig på ett visst sätt. Det känns skönt att komma dit eftersom de är ärliga och säger vad de tycker och tänker samt vågar visa tillgivenhet på ett helt annat sätt än vad vi vuxna gör. En kram eller en hand som smyger sig in i min e värmande och gör att jag känner mig välkommen när jag kommer dit. Men samtidigt som de kan vara hur gulliga som helst kan de även vara hur jobbiga som helst. Men räknar man samman allt väger de positiva ändå över... Barn förgyller vår tillvaro så ta hand om dom!

Vad e allt det vita för något?

Jag vaknar och slår en liten titt ut genom mitt fönster och marken utanför e helt vit och täckt med något som nästan ser ut som bomull. Vad kan detta vara egentligen? Är det bomull som ligger där eller e det någon sorts plast? Nej, så klart inte... Det e ju frost! Kan vi säga att vintern e här nu ? Eller e det bara en sådan vanlig köldknäpp som kommer men försvinner sen igen? Hur som helst e det kallt om näsan när jag går utanför dörren samtidigt som det är frisk luft som kommer ner i mina lungor när jag andas. Det känns renande att komma ut i den frostiga luften och jag blir med en gång piggare.

Nackdelen med vinterperioden är att den e så mörk. Det e mörkt när jag vaknar och det e mörkt nästan innan jag kommer hem från jobb eller skola. Det e inte alls kul eftersom jag blir mycket tröttare än vad jag egentligen e. När klockan e åtta eller halv nio känns det som om den e tio eller elva och att det i så fall e dags att gå och lägga sig. Men det stämmer ju inte.

En väldigt stor positiv sak med vintermånaderna är däremot all inomhusfotboll. Att få umgås med vännerna på plan och svettas lite, det e underbart. Som grädde på moset kommer sen alla cuper vi också ska vara med i. Förhoppningsvis kan vi även vinna någon i år.... :)

Ytterligare en fördel e att jag utan att skämmas kan krypa upp i soffan o dra täcket över mig för att kolla på film. Hur mysigt e det inte att ligga där med några levande ljus tända och bara njuta av sin tillvaro? Detta e något väldigt enkelt som ger en så stort välbehag. Det e ganska ofta underskattat men det gäller att ta vara på dessa tillfällen. Ta vara på vinterns stora mysfaktor.

Dikt nummer tre

Tänkte att det e dags för ännu en dikt, det vill säga den tredje som jag lagt ut här. Men det var svårt att välja vilken... Men till slut föll valet på en vid namn "What’s life?" Mycket nöje...

What is life?
What is life?
Is it to always be happy and laugh?
Or is it to experience sadness and tears?
What is life?
Is it to always be the strong one who shows courage in every situation?
Or is it to be the weak one who hides behind the others?

What is life?
Is it to have big hopes and dreams, which always comes true?
Or is it to be disappointed about all the unfulfilled wishes and desires?
What is life?
Is it to experience success after success and always smile?
Or is it to fail in every situation and walk around with the feeling that the sky has fallen down?

Whatever you think life is, you have to live it.
You can’t hide from it ´cause it will always find you.
You have to go out there and experience both the good and the bad things.
You have to feel the love and feel the hate.You have to live.

Något som värmer i höstkylan

Det finns dagar då vi ler och allting är frid och fröjd. Men det finns också dagar då våra mungipor hänger långt ner, vi mår dåligt och blir irriterade för bagateller. Alla har vi upplevt båda dessa dagar och olika mycket dessutom. Själv har jag perioder där jag under en kortare eller längre tid inte mår bra, är lättretad och tappar humöret för minsta lilla.

På sistone har jag tack och lov, eller hur jag ska säga det, fått ta del av ett flertal dagar då jag vandrat runt med ett leende på mina läppar. Sist jag var irriterad och ur balans var för ett antal veckor sedan och jag kan inte nog understryka den fantastiska känslan av att inte må dåligt över något. Har det hänt något som kunde ha fått mig att förlora balansen, har jag lyckats skaka det av mig eller ignorera det för att sedan glömma bort att det hänt.

Att slippa gå runt med det välkända sammanbitna ansiktsuttrycket är verkligen en fröjd. När jag nu tänker tillbaka på det blir jag varm i hela kroppen och även stolt på något sätt, eftersom jag vet hur jag egentligen brukar reagera. Det uteblivna kinkiga humöret är något som lyser upp min tillvaro och gör det höstaktiga vädret lite mindre höstaktigt. En känsla av lättnad väller fram inom mig och jag är glad att min omgivning sluppit ta del av mitt, ibland, mindre goda humör. Nu återstår det att se hur länge det varar...