Det är skönt att kunna vara som ett barn igen, få leka av sig lite i den annars så allvarliga världen. Jag kan ibland sakna tiden på låg- och mellanstadiet, vilken var en tid där allvaret inte kommit till en än. Även om vi hade läxor och uppgifter att göra, gick det mesta ut på att leka och ha kul. Därför är det så skönt att komma till jobb och minnas hur det var när jag själv gick där i skolan. Jag får möjlighet att på ett eller annat sätt leka av mig mina barnaktiga lustar; leka pjätt på skolgården, rita teckningar och spela spel tillsammans med barnen. Både jag själv och barnen uppskattar det magnifika vi tillsammans skapar.
Det är inte ofta vi leker när vi blir vuxna, vilket är otroligt synd. Vi får lov att göra det men vi låter bli eftersom det inte känns vuxet. Men vad är ett vuxet beteende egentligen? Det är precis som att vi inte riktigt vill erkänna att vi leker när ingen annan ser på och vi skäms nästan när någon kommer på en. Jag anser däremot att det är vuxet att leka och busa, samtidigt som du inser värdet av vad det är du gör.
En smart person sa en gång i tiden att "vi slutar inte leka för att vi blir äldre, vi blir äldre för att vi slutar leka". Denna person kunde inte ha haft mer rätt i det uttalandet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar