Dikt nummer nio

Här kommer ännu en dikt. Jag skrev den igår efter att jag kommit hem från en lång och påfrestande dag.

En måndagskväll i januari
Kroppen säger stop, nu räcker det, gå av i stället.
Men huvudet håller inte med.
Därför biter jag ihop och låtsas som ingenting.
Jag har svårt att andas och det snurrar för ögonen.
Men jag bryr mig inte utan kör vidare.

Jag vill inte visa mig klen och gå av för en bagatell.
Jag vet att jag gör fel men det finns ingen spärr.
Någon måste säga till mig för att jag ska gå av.
Tröttheten slår emot mig och försöker få stop på mig.
Men det hjälper inte, inget hjälper.

Jag sätter mig på huk och försöker lugna ner mig.
Illamåendet vänder upp och ned på min mage.
Tårarna bränner innanför mina ögonlock.
Jag vänder ryggen emot för att dölja mina fuktiga ögon.
Jag vill inte vara kvar här utan försvinna långt härifrån.

Dikt nummer åtta

Tycker det är dags för en ny liten dikt. Även denna har jag skrivit själv.

En ödslig parkering
Mörkret omsluter mig då jag står på den ödsliga parkeringen.
Jag sluter mina ögon och lyssnar på tystnaden.
Den är lugnande och skapar en inre glädje hos mig.
Jag känner en kylig vind som framkallar en rysning längs min rygg.

Sakta öppnar jag ögonen och tittar på ångan som kommer ut från min mun.
Den stiger stilla mot himlen och skingras försiktigt.
Där uppe bildar stjärnorna ett mönster av en stilla oändlighet.
Vart på himlen jag än tittar finns de små blinkande ljusprickarna framför mig.

Plötsligt fångas min blick av ett gulnande löv som singlar ned mot marken.
Jag sträcker ut en hand och det landar mjukt i den.
Med lövet i handen vänder jag åter huvudet mot himlen.
Jag sluter mina ögon igen och tar ett djupt andetag för att kunna insupa den magiska stämningen.

Jag kan känna vinden och det tunna lövet i min hand.
Tystnaden och lugnet som råder finns för alltid inramat i mitt inre.
Med en djup suck återvänder jag tillslut tillbaka till verkligheten.
Tillbaka till den ödsliga och mörka parkeringen.

Höjdpunkten just nu är fotboll

Idag har det varit en sådan dag där jag egentligen bara vill strunta i allting och börja om i ett annat liv. Ville inte gå upp ur sängen imorse och jag är så grymt trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Skolan innebär bara en massa stress och mer jobb än vanligt. Det är vid dessa tillfällen jag önskar mest av allt att jag redan var klar med utbildningen och jobbade med precis det jag vill. Tänk att veta att kl. 8 imorgon börjar jag jobba och jag slutar sedan vid kl. 16 eller något. Och tänk vad skönt att inte ha en massa litteratur hängande över sig som jag måste läsa. Fy vad underbart det låter. Men så är det ju inte tyvärr.

Det enda som känns riktigt bra just nu är fotbollen. Gnistan finns där och det går hyfsat bra för mig. Jag känner att jag utvecklas varje träning vi gör, i alla fall lite. Det känns inte som att jag står och stampar på samma ställe längre utan att varje tillfälle för fotboll ger mig något nytt, något som jag har nytta av. Vi tränade igår och även om jag hade ganska så där blytunga ben sedan helgens utmaningar, är jag mer än nöjd med vad jag presterade. Det var längesedan jag var så nöjd med en träning som vad jag var igår. En härlig känsla faktiskt och något som jag hoppas att jag ska få uppleva många gånger framöver.

Det är ingen träning ikväll så det är vila för min stackars kropp som gäller. Det ska bli både positivt och negativt. Skönt att få kunna vara hemma och bara ta det lugnt men det kommer bli tråkigt för då vet jag att jag egentligen måste plugga. När jag är iväg och tränar kan jag släppa det under tiden jag är iväg och i stället tänka på annat. Annat som inte har någonting med skolan att göra. Så vad är då min plan för ikväll? Det är ganska lätt att sätta upp en teoretisk plan men det svåra är att sedan hålla sig till denna och beta av listan med ”att göra-saker”. Först och främst är det plugg som gäller, läsa om smått oinspirerande strategi. Sedan när jag inte pallar med det längre blir det väl en film i soffan. Men om det nu blir så i verkligheten eller inte det återstår att se.

Söndag

Söndagar brukar ofta vara synonymt med vila och att ha det mysigt. Så brukar mina söndagar se ut i alla fall, så även idag. Även om jag tar det lugnt och inte har ansträngt mig ett dugg idag känner jag mig inte riktigt så avslappnad som jag brukar. Jag vaknade imorse med en trött och sliten kropp. Likaså mitt huvud var trött. Futsalspelet igår tog mer än vad man egentligen ville. Trots förlusterna vi åkte på var det en kul upplevelse vi fick.

Hur som helst är min hjärna lite överallt idag. Ibland är det skolan som tar upp min tankeverksamhet, ibland fotbollen och ibland min stackars farmor som råkat ut för ännu en stroke. Jag vet inte riktigt hur många hon fått innan, men det är inte en eller två bara. Tankarna som antagligen flyger genom mitt huvud mest är; Om hon försvinner har jag inte någon av mina mor- eller farföräldrar kvar. Ingen mer än mina föräldrar kvar som varit med hela vägen så att säga. Vad om...? Vad händer om...?

Helt plötsligt dyker skolan upp i mitt huvud. Jag vill egentligen inte börja den nya kursen, den som börjar imorgon. Muntlig tenta varje vecka låter inte så frestande direkt. Inte heller två tjocka böcker på engelska man måste läsa. Jag som redan är trött kommer bli ännu tröttare och kinkigare än vad jag redan är. Kan man inte bara strunta i allt och göra det man egentligen vill?

Sedan dyker fotbollen upp i mitt huvud. Kanske det enda positiva just nu?! Trots förslusterna igår visade vi att vi kan spela fotboll om vi vill och vi var värda minst en poäng mot Falkenberg. Nu ska det bli skönt att ägna sig helt åt utesäsongen och bygga upp såväl styrka, kondition och teknik som spelförståelse. Nu kör vi så det ryker tjejer och gör allt vi kan för att ta oss dit vi vill!

2 av 110

Igår gjorde vi den 2:a träningen för året. En träning som även kan kallas för den 2:a av cirka 110 styck sammanlagt. Om det blir fler eller mindre totalt får vi se... Förvånansvärt nog har jag faktiskt inte så mycket träningsvärk som jag trodde att jag skulle ha. Jag e trött o seg i kroppen men ont har jag inte... Konstigt, för igår kändes det som att jag skulle få grym träningsvärk..

Det e jätteskönt att komma igång igen o få känna att man lever. Det har ju blivit lite för mycket paus o mys på soffan nu under ledigheten. Så det e på tiden att få svettas lite o bli så härligt trött i musklerna att man egentligen bara vill lägga sig ned o strunta i det. Men inte ska man göra det inte. Nu ska vi kämpa oss igenom dessa veckorna/månaderna för att sedan vara tränade o orka hur mycket som helst. O vinna varje match förhoppningsvis. Vinna varje match kan kanske bli lite svårt men grymt tränade kommer vi att vara i alla fall.

Längesedan + dikt nummer sju

En viss person påpekade idag att det är längesedan jag skrivit och jag kan inget annat än att hålla med. Men till mitt försvar kan jag säga att rätt "skrivarkänsla" inte har infunnit sig. Om det nu finns en rätt sådan eller ej, det kan jag inte svara på. Men ni som också skriver vet antagligen vad jag pratar om. Jag har inte haft något behov av att skriva direkt och när jag väl satt mig ned vid datorn har jag inte kommit någonstans. Det som funnits i mitt huvud har inte varit något annat än en blank papperssida. Jag har verkligen försökt att skriva ned något vettigt, men jag har helt enkelt inte kunnat och kan kanske fortfarande inte. Men min förhoppning är att jag snart ska komma igång igen och skriva så att fingrarna glöder. Under tiden ni väntar får ni ta del av ännu en dikt. Denna gång är det jag själv som är författaren och dikten handlar om en liten incident som vissa personer antagligen kan räkna ut själva... Men varsågoda och läs.

Skammen finns alltid kvar
Smärtan kommer alltid att kännas i kroppen.
Skammen är fastetsad i hjärnan.
Blickarna sitter kvar på näthinnorna.
Orden skär i öronen och bildar djupa sår.
Pinsamheten sitter kvar i huvudet.
Kontrollen fanns inte då.
Och den finns inte helt ut nu.

Jag vill inte påminnas varje dag om det som hände.
Jag vill gå tillbaka i tiden.
Jag vill ta tillbaka det jag gjorde.
Jag vill att allmänheten ska glömma bort.
Jag vill rätta till det dåliga jag gjorde.
Jag vill ta tillbaka kontrollen över mig själv.
Jag vill ta bort skammen ur mitt inre.