I carry your heart with me

Såg en film igår, där de läste upp en helt fantastikt dikt. Jag fastnade för denna och var tvungen att leta upp den på nätet efter jag kollat klart filmen. Vill att ni också tar del av den för den är (som en viss DeLarsson skulle sagt) magisk... Den är skriven år 1958 av en snubbe som heter E.E. Cummings och heter I carry your heart with me (I carry it in my heart)

I carry your heart with me (I carry it in my heart)
I am never without it (anywhere I go you go, my dear;
and whatever is done by only me is your doing, my darling)
I fear no fate (for you are my fate, my sweet)
I want no world (for beautiful you are my world, my true)
and it's you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you
here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life;
which grows higher than the soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart
I carry your heart (I carry it in my heart)

Julfirandet överstökat

Har nu vaknat upp igen efter en mer eller mindre tung julhelg. Det har varit många skratt och paket, mycket umgänge och mat. Precis som det brukar vara på julen. Men för min del blev det inte riktigt som jag förväntat mig. Var totalt slut redan innan allt firande drog igång. Vaknade nämligen med halsont och lite snuva i lördags och detta förvärrades ju längre dagen led. Så trots att vi hade vårt traditionsenliga friande på lille-julafton så blev det en hyfsat tidig kväll i säng för mig.

Ännu värre var det sedan på julafton. Ännu mer halsont och mer snuvig. Våra gäster kom vid 12-tiden och sen var allt igång typ. Middag, Kalle Anka på tv:n, julklappsutdelning och öppning och sen mat igen. Men under tiden hade febern kommit och jag blev tröttare och tröttare ju mer klockan blev. Inte hjälpte det att jag fick köra in min bror till stan sen på kvällen heller.. Men men, det är bara jul en gång om året!

Jag sitter nu här framför datorn och har vaknat till liv igen.. Förkylningen är kvar men febern är nog borta. Hoppas det iaf. Men allt som allt blev det ändå en helt godkänd jul..

God fortsättning allihopa!

Vissa är lite bättre än alla andra

Turnering denna helgen också, den sista innan juluppehållet. Det handlade om Helsingborgs Mästerskapen denna gång och åter igen var det Stattena som tog hem hela saken. De ska vara bäst i stan och det är också nu bevisat. 5-1 mot Harlyckan i finalen och 6-0 mot oss i semifinalen säger sitt. Dom är en eller flera klasser bättre än vi andra i Helsingborg.

För att i stället tala om något annat.. Det har verkligen varit kallt om näsan idag. När jag kom utanför dörren imorse var det näst intill en chock jag upplevde. Min stackars lilla bil hade totalt frusna rutor. Min annars vita bil var nu helvit; vit lack och vita rutor. så det var till att skrapa dessa för att överhuvudtaget kunna se vägen framför. Positivt med detta kalla och friska väder är att julkänslan började infinna sig i. Nu saknas bara lite snö på detta. Men det kan vänta till den 22:e tycker jag så vi kan ha ett vitt och vackert landskap till julafton. Snö på julen hör till så det tycker jag inte att vädergudarna ska ta bort.

Nu börjar tröttheten och huvudvärken göra sig allt för påmind. Det lär nog bli en smårolig eller småmysig film sen. För att få lite vila innan det är skolan och projektarbete i veckan som gäller..

Dikt nummer sex

Här kommer ännu en dikt...

Ensam i världen
Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
I din panna framträder en knappt synbar rynka av förväntan.
Med självförtroende står du med fötterna på jorden.
På dina läppar lyser ett stort leende som utstrålar glädje.

Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
Svetten börjar komma i din panna.
Du kan känna paniken komma längs din ryggrad.
Leendet du hade på läpparna har nu försvunnit.

Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
Svetten i pannan rinner nu ner och gör dina ögon suddiga.
Paniken är inte längre i ryggraden, den paralyserar hela din kropp.
Din underläpp darrar nu av rädslan för det okända.

Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
Det enda du vill är att försvinna bort från denna plats.
Från dina suddiga ögon rinner nu tårar av rädsla.
Du klarar inte av alla blickar och ord som riktas mot dig.

Du står ensam och kämpar mot resten av världen.
Du vill komma bort från den press du hela tiden känner.
Känna att dina axlar inte längre är blytunga.
Du vill kunna hålla huvudet högt och slippa kämpa ensam.

En heldag i Skurup

Tänk att det kan vara så kul att vara i Skurup. Sist jag var där har jag dåliga minnen från, förlust i kvalmatchen mot div 2 e inte det allra roligaste man kan uppleva. Alla ni som var med vet vad jag menar och ni andra kan kanske sätta er in i hur det kändes.

Men som sagt, denna gång var mycket roligare och det som hänt idag kommer sitta kvar i huvud o kropp en lång tid framöver. Vi var och spelade DM idag och det var verkligen hela dagen vi var borta. Samling kl 8 i morse o kom hem vid 20.30 nu ikväll. Men det var det värt helt klart. Vi kan nu titulera oss som näst bäst i Skåne, iaf när det gäller Futsal. Men det kvittar, det e så himla skönt.

Vi började dagen med att vinna med 4-1 mot Skurup, följde upp denna med en 2-1 vinst mot Husie o därefter 1-1 mot Ldb Malmö (dock inga spelare från deras förstalag). Vi som ligger i div 3 vann mot motstånd som vanligtvis hör hemma i div 2, 1 och Allsvenskan. Tyvärr följde vi upp detta med förlust i finalen mot våra nordväst skånska kollegor Stattena.

Men nu när jag tänker efter så ska vi vara mer än nöjda med vad vi har presterat idag, förutom finalmatchen dock som var en total kollaps. I och med dagens framgångar är vi klara för ett kval om att få spela SM i Futsal. Hur tufft är inte det? Lilla Råå IF i SM-kval...

Dikt nummer fem

Tänkte det va dags för en dikt igen. En drömsk och lite önsketänkande för vissa kanske. Men iaf, här kommer den.

En ängels hemlängtan
En flicka står med huvudet vänt upp mot den mörka himlen.
Hennes ögon ser ledsna och hjälplösa ut.
Jag kan se hennes läppar röra sig.
På avstånd ser det ut som hon formar ord.
Hon vänder ansiktet mot mig och ger mig ett leende.
I hennes ögon syns saknad och längtan efter något.
Snabbt vänder hon ansiktet åter mot himlen.
Jag står kvar med förundran och nyfikenhet.
Ett starkt sken omger plötsligt flickan.
Det är så starkt att jag måste vända bort blicken.
När jag tittar igen är ljuset borta.
Flickan som stod framför mig är också borta.
Jag går fram och tittar där hon stod.
Det finns inga spår av att hon någonsin varit där.
Ett ljussken på himlen drar till sig min blick.
Där uppe ser jag ett ansikte le mot mig.
Det är samma leende jag fick av flickan på marken.
Men hennes ögon är nu drömmande och änglalika.

Guld för en bragd

Då var det klart och avgjort! En person har blivit prisad för sina insatser under det gångna året. Men jag kan tyvärr inte säga att jag fullständigt håller med. För er som inte fattar vad jag pratar om så e det bragdguldet och vem som fick detta. Anja Pärson i all ära men jag tycker det finns personer som gjort ett bättre år än vad hon gjort. Visst att hon gjorde ett grymt mästerskap, men det e typ det enda i mina ögon. Hon gjorde exempelvis inte lika bra ifrån sig i världscupen som hon gjort föregående år. Men en bragd e väl vad det e. Personen ska ha gjort något bra under ett tillfälle under året kanske, inte vet jag.

Det enda jag vet e att jag hade blivit gladare om någon av Susanna Kallur, Carolina Klüft eller Johan Wissman fått det. De har presterat på topp under långa perioder under året och jag anser de vara mer värda att få bragdguldet än Anja. Men det e ju bara min åsikt. Så e det, alla kan inte tänka likadant. Fy vad världen hade varit tråkig då...