Dikt nummer elva

Det är inte alltid vi är på topp i våra liv. Dagar, veckor och till och med månader kan vandra förbi utan någon som helst positiv förändring. Allt runt omkrin är lika grått och tråkigt vart man än tittar och ser precis ut som dagen innan. Det jobbigaste är kanske inte att stå ut med detta dag ut och dag in eller vecka ut och vecka in. Det svåraste är kanske att hitta styrkan och modet att ta sig ur det, viljan att ta sig ur det.

Vi är alla olika som den gamla klyschan säger, men det är så sant som det är sagt. Du och jag har inte samma sätt att angripa ett problem. Du och jag har inte samma inställning till en och samma sak och du och jag hanterar inte svåra situationer likadant. Det är bara att acceptera. Alla har vi mindre bra perioder, det vet vi. Vi vet även hur tråkigt det är att då och då dras ner i det djupa och förlamande mörkret...

Mörkrets kraft
Mörkret omsluter mig med sin oändliga famn,
medan jag känner mig mindre och mindre.
En skrämmande ilning går längs min rygg
och min kropp stelnar automatiskt till.
Jag drar häftigt efter andan
och mitt huvud klarnar sakta.
Mörkrets djup rycker och drar i mig,
samtidigt som mina tankar försvinner i skuggornas dunkel.