Världsrekord

Först och främst vill jag framföra en hyllning till Susanna Kallur! Hon var nummer ett hos mig innan och nu är hon det i resten av världen också. Det är hur fantastiskt som helst att hon i helgen lyckades sätta nytt världsrekord på 60 meter häck. Hon ska ha allt beröm hon kan få, det är hon verkligen värd. Vi kommer ju alla ihåg hur hon brast ut i gråt efter sin retliga fjärde plats i VM i Osaka förra året.

Som med allt finns det även en mindre rolig sida av framgången... När jag läste tidningen för ungefär en timme sedan såg jag ett uppslag där en tjej såg totalt obekväm ut, nästan rädd. Den uppfattning jag fick var att hon bara ville försvinna långt, långt där ifrån. Bilden i tidningen föreställde Susanna efter det att hon kommit hem till Sverige igen. På flygplatsen hade en mängd journalister och allt vad dom nu heter väntat på henne, för att få en bild eller ett litet samtal med den nyblivna världsrekordhållaren. Det är synd att människor inte kan göra något utöver det vanliga utan att de ska behöva utsättas för denna sorts hets som journalisterna håller på med. Hon behöver inte detta omkring sig. Hon behöver i stället lugn och ro för att kunna smälta detta och sedan gå vidare i träningen. Jag blir otroligt trött på alla journalister, deras mer eller mindre korkade kommentarer och frågor samt deras jakt på stjärnorna hela tiden. Låt dom vara så att de kan fokusera och leva ett någorlunda liv i stället!