02 februari 2008

Something´s wrong, and I don´t know what

Något är fel med mig och jag vet inte vad! Denna vecka har varit och är fortfarande den tyngsta jag upplevt under år 2008. Jag vill så gärna vara som jag brukar utan att känna av någonting. Jag vill kunna köra på utan att behöva oroa mig för att det snart är på gång igen. Jag vill kunna ta ut mig till max utan att behöva dra djupa andetag för att lugna ner min hjärna och min kropp.

Det är otroligt frustrerande att inte kunna ge allt på träningarna och inte riktigt veta varför. Vad jag trots allt vet är att kroppen säger stop, den varken vill eller orkar mer verkar det som. Den visar mig att allting inte står rätt till genom att göra mig illamående och vimmelkantig när jag tar ut mig lite extra. Vad detta beror på har jag som sagt ingen aning om, men ledsamt är det i alla fall. Vi har haft tre träningar denna vecka och jag har upplevt samma symptom varje gång.

I måndags var det den sista löpningen som gjorde att jag tog ett steg för långt och det började vända sig i magen. Men dum som jag är så fortsatte jag att springa. I onsdags var det dags igen. Samma sak här, allting gick ok fram till vi skulle springa. Jag fortsatte springa återigen men fick hoppa av när det var ett litet tag kvar. I torsdags hade vi fysträning, boxning närmare bestämt. Det slutade med att jag efter halva tiden redan varit ute och tagit frisk luft två gånger för att sedan gå och sätta mig i en hörna och gråta för mig själv.

Jag vill så gärna vara med och ta ut mig och kämpa på som alla andra, men kroppen vill inte. Kanske sover jag för lite? Fast ändå inte. Jag sover precis lika mycket som jag gjorde innan detta började. Kanske äter jag för dåligt eller för tätt inpå träningarna? Fast ändå inte. Jag äter precis som vanligt. Kanske dricker jag för lite? Fast ändå inte. Jag erkänner att jag aldrig varit bra på att dricka, men jag har aldrig känt av det innan. Kanske tar pressen från skolan och allt annat runt omkring ut sin rätt? Fast ändå inte. Jag har gått i skolan och haft saker och göra innan också. Men jag känner kanske större press under denna kurs? Kanske är jag bara allmänt trött på allting utan att innerst inne varken veta om det eller vilja erkänna det? Fast ändå inte. Jag har alltid en del down-perioder, men jag kommer alltid ur dem igen och de brukar inte visa sig på detta sätt. Kanske har jag en infektion eller ett virus i kroppen? Men eftersom jag inte är någon läkare eller sjuksköterska kan jag inte undersöka det.


Jag har lovat att jag ska dricka mer under dagarna. Och känner jag samma symptom igen nu på måndagsträningen ska jag gå och kolla det innan vi har nästa träning. Jag har inte glömt vad vi pratade om Sandy, bara så du vet. Jag vill bara att detta ska sluta så att jag kan gå tillbaka till mitt vanliga liv. Det utan ett ledsamt ansiktsuttryck, tårar, skakande händer, frustration och sura miner.

Inga kommentarer: