Bortglömda byar

Det är märkligt vilken skillnad det är mellan Sverige och Tyskland, trots att länderna ligger så nära varandra. När vi i helgen färdades genom Tyskland var det en skrämmande och mörk bild som låg framför ögonen på oss. I varje by eller ort vi körde igenom låg dunklet och dallrade hotfullt i luften. Stämningen var tryckt och det kändes som om vi tog oss igenom den ena ödelagda byn efter den andra. Antalet människor i rörelse var litet, ibland obefintligt. Detta i samband med den ständigt gråa eller bruna färgen på husen bidrog starkt till känslan av att köra igenom ett krigshärjat land som aldrig riktigt återhämtat sig från de strider som utspelat sig där. Jag fick känslan av att dessa små byar eller orter på något sätt glömts bort efter den tid som varit. De klarade av striderna men lades sedan undan i facket för bortglömda byar.

Samtidigt som det var en aning deprimerande och skrämmande att se hus på hus stå i, vad som tycktes som, ett evigt mörker väcktes frågor inom mig. Varför ser det ut som det gör? Varför syns inga människor eller tama djur ute på gatorna? Varför står de förfallna husen kvar obebodda och varför har människorna inte gjort något åt dem? Varför vill de bo i den dystra omgivning som råder och varför gör de inte något som gör deras byar mindre dystra?

Länderna är så nära varndra men ändå så långt ifrån varandra att det inte riktigt går att förstå utan att uppleva det. När jag nu sett detta är jag ganska glad för Sverige med sina turkos och rosa hus!