En gnagande oro inom mig

Osäkerheten och oroligheten över den kommande säsongen är stor hos mig och jag vet att den är det även hos andra jag pratat med. Jag intalar mig själv att det kommer bli bättre, att vi kommer lära oss av varandra och att vi kommer hitta en relation där vi får ut det allra mesta av situationen samtidigt som humöret är på topp. Trots detta kan jag ärligt säga att jag i dagsläget inte tror på det helt ut, jag tror inte på att allting kommer att fungera i slutändan och jag är väldigt skeptisk till hur säsongen kommer att gå, både med tanke på resultat och med tanke på sammanhållningen.

Jag tror att förändringen har skett för snabbt och att den har blivit för stor för att jag ska kunna och orka ta in allt det nya. Just nu känns det konstigt att ta sig till träningarna, det känns konstigt att vara på träningarna och det känns konstigt då jag tänker tillbaka på de träningar vi haft. Så ska det inte vara och det är ett bevis på att någonting inte riktigt fungerar. Innerst inne vet jag antagligen vad det är som inte fungerar, det svåra är bara att få ned det i ord. Ibland är det stora och uppenbara saker, ibland är det små detaljer som kanske bara jag reagerar på.

Någonting känns fel och det enda jag vill, är att kunna rätta till det. Men detta är en sak som jag inte klarar av själv. Jag behöver hjälp från alla håll och kanter. Uppifrån, nedifrån, från höger och från vänster, rakt framifrån och bakifrån. Det enda jag vet just nu är att frågorna inom mig är fler till antalet än de ambitioner jag har inför den säsong vi nyss har inlett.