02 februari 2009

Dikt nummer arton

Starka vindar
Vinden rycker tag i din kropp.
Du försöker återfå balansen men lyckas inte.
Dina kinder blir kallare och rosigare för varje steg du tar.
Du torkar bort tårarna som bildas i dina ögon.
Vinden fortsätter att rycka och dra i dig.
Du kämpar för att kunna gå med stadiga steg framåt.

Helt plötsligt blir det stilla och du pustar ut.
Solen blickar ner mot dig från sin plats på himlen.
Du ler och tar emot all värme den ger dig.
Lugnet infinner sig inom dig och du slappnar av.
Men det dröjer inte länge förrän du vajar till än en gång.
Leendet försvinner, du böjer ner huvudet och kämpar vidare.

Inga kommentarer: