Dikt nummer nitton

En värld fylld med lugn, glädje och trygghet
De lätta snöflingorna faller tungt mot jorden.
Sakta singlar de ned men försvinner direkt då de nuddar marken.
Gruset under mina fötter knastrar taktfast för varje steg jag tar.
Stjärnorna på himlen lockar till sig min uppsikt.
De bildar ett fantastiskt men osammanhängande mönster ovanför mig.
Jag fortsätter att titta upp och andas lugnt ut den oro som finns inom mig.
Ångan bildar ett moln framför mitt ansikte men skingras sedan ut i den kalla natten.
Månen ler mot mig och lyser upp vägen framför mig.
Jag ler tillbaka och fortsätter att gå i det knastrande gruset.
Lugnet och tystnaden har intagit min kropp och mitt välbefinnande.
Ingenting når mig och jag vandrar som om jag hittat en alldeles egen värld.
En värld fylld med lugn, glädje och trygghet.