Ett magiskt avslut

Säsongen 2008 är nu officiellt avslutad. När jag nu ligger i min säng och väntar på att sömnen ska inta min trötta kropp susar många olika tankar och känslor runt inom mig. Jag försöker få bukt på dem men vet inte riktigt vart jag ska börja. Inledningen till en ström av sammanhängande och osammanhängande funderingar är känslan av lugn och ro samtidigt som upprymdheten och glädjen virvlar innanför min tunna hud.

Kvällen var fantastisk och verkligen över förväntan, trots min mindre bra uppladdning i veckan. Redan innan jag kom till vårt lilla paradis nere på Råå visste jag att jag skulle få ett pris, men att sedan gå därifrån med tre var inget jag förväntade mig. Att dessutom få bära med sig hem det finaste av priser som delades ut under kvällen är oerhört smickrande och gör mig någon centimeter längre, bara så stolt jag är.

Säsongen som gått har jag vid många tillfällen inte varit nöjd med mig själv och mina prestationer. Efter många matcher har jag gått hem och funderat över min egen insats och varför jag inte lyckades med det jag förväntade mig. Den harmoniska och lugnande känslan jag kommit att bli van vid har inte infunnit sig hos mig detta året men jag kan inte säga varför det blivit så. Hade jag kunnat det hade jag naturligtvis förbättrat det som inte stod rätt till. Laddningen, tändningen och glädjen över att få spela match har varit utanför mig och jag har inte kunnat stoppa det innanför skinnet. Det har varit precis som om de komponenter jag tidigare besuttit funnits en bit ifrån och stått där och hånat och skrattat åt mig. Men som den person man är har man grävt ner huvudet i tankarna ett tag, tagit sig i kragen och sen gått ut och gjort det man blivit tillsagd att göra.

Under säsongen som gått har jag inte heller kunnat vara med hela tiden eftersom skador och sjukdomar har förstört en del. Detta har gjort mig väldigt frustrerad och nedstämd eftersom jag vet hur mycket man missar av att inte kunna träna ordentligt på en vecka. Kanske blev vi alla bortskämda förra året, med alla fina resultat och personliga framgångar? Visst kan inte varje säsong innebära guld och gröna skogar men de ska inte heller innebära motgångar, missnöje och tråkigheter. Att då få detta pris gör mig glad, eftersom det visar att mina tankar inte alltid är de rätta. Jag har antagligen gjort något eller några rätt denna säsong även om jag kanske inte själv visste om det och även om jag kanske inte heller trodde att jag hade det. Men det är kul, inspirerande och gör att jag vill bli bättre. I det läget där jag är nu vill jag visa att jag kan så mycket bättre än vad jag visade denna säsong och att detta var långt ifrån min bästa nivå.

Jag minns även en pratstund ute på verandan med en person av högsta rang. Han fick mig att återigen tänka på högre utmaningar, men denna gång tänker jag på det på ett annat sätt. Denna gång var det precis som om det vi pratade om kunde bli verklighet och att min personliga utveckling och strävan mot högre mål ligger i mina händer. Men jag vet inte om jag är redo, eller om jag har det som krävs. Jag har många gånger tänkt på hur kul det hade varit att få mäta mina kunskaper mot de som är och kämpar mot sina högre utmaningar. Men jag har inte tagit steget fullt ut och provat. Kanske borde jag det, men jag trivs fantastiskt bra där jag är idag. Redan när jag kom hit så blev jag överväldigad över hur snabbt jag etablerade mig i de högre utmaningarna. Två steg uppåt bara sådär var väldigt stor för mig med tanke på den bakgrund jag har. Men ytterligare steg uppåt vet jag som sagt inte om jag är redo för. Det tål att tänkas på, men det känns skönt att ha någon bakom sig som (verkar) tror på mig.

Nu är sömnen nära och fingrarnas hastighet över mitt tangentbord blir allt långsammare samtidigt som felskrivningarna och behovet av att radera bokstäver ökar. Så god natt folket där ute och tack för säsongen som blev ganska bra till slut, om man tänker efter.