Dikt nummer sexton

De sista strålarna
Skymningen börjar falla runt omkring mig,
Ljuset försvinner i horisonten och lämnar en magisk vy efter sig.
Färgerna på himlen bryter av varandra med skarpa linjer.
Gult blir till ljusblått och det blåa blir till rött.
Ju längre jag tittar desto mörkare blir det och de ljuva färgerna blir till ett dunkelt mörker.
Lugnet har infunnit sig och ger en stillhet som är svår att hitta någon annan stans.

Husen lyser svagt runt omkring mig.
Jag färdas mot horisonten men den försvinner längre och längre bort.
Jag försöker fånga den men jag når inte fram.
Mörkret tätnar och tiden går fortare.
Jag tar tillvara på de sista solstrålarna och insuper dess trygga närvaro.
Snart är mörkret och rädslan för det okända här.
Jag tittar en sista gång bort mot horisonten och ser stilla på när ljuset försvinner.