En skadad fighter

Jag har tre stora kärlekar i mitt liv. Två av dessa lever nära inpå mig dag ut och dag in och de är de som ligger närmst mitt hjärta. Det är de som finns där för mig i glädje och i sorg, när jag uppnått framgång och när jag upplevt motgång. Det sägs att de är människans bästa vän och jag håller helt och hållet med. Den smärta som känns inom en när något inte står rätt till med dem är hemsk och sliter näst intill ut hjärtat ur ens kropp.

Idag har varit en dag med mycket orolig väntan utan att riktigt veta vad som händer. Strax innan lunch ringde telefonen till min mamma och jag förstod direkt vad som hade hänt när jag hörde hur samtalet utvecklades. Direkt målades de hemskaste av hemska bilder upp på näthinnorna framför mig och jag hade svårt att hitta tillbaka till mig själv. En av mina stora kärlekar var skadad och jag visste inte hur allvarligt. Att sedan höra att min kärlek blivit attackerad av ett djur gjorde bara bilderna på näthinnorna än värre.

Som den orädde fighter min kärlek är kan jag om jag tänker efter inte säga att jag är förvånad över att det hände. Trots detta är det så otroligt hjärtskärande när det väl sker och man står där utan att kunna göra något. Det har nu gått ungefär ett dygn sedan jag såg min kärlek sist och jag saknar den något så ofattbart. I stället för att vara hemma i tryggheten ligger min kärlek i en helt okänd omgivning med helt okända människor runt omkring sig. Det glädjande är dock att det är hemfärd imorgon.

Som det visade sig kunde skadan varit mycket värre men det tar ändå hårt när någon så nära en blir utsatt för något den normalt sett inte ska behöva bli utsatt för. Det finns inget annat jag vill än att du ska må bra och bli frisk snart igen. Du är en av mina stora kärlekar här i livet.