Sammanhållning är nyckeln till framgång

För ett antal år sedan satte jag min fot för första gången på vad jag då kallade lite för fiendeland. Jag var en aning skeptisk till vad som skulle visa sig under detta tillfälle men i stället för att avskräckas så lockades jag dit och än idag fortsätter jag att ta mig dit ett antal gånger i veckan. Närmare bestämt ca 3-6 gånger i veckan.

Vad jag under mitt första år märkte var den lite märkliga sammanhållning och stämning som rådde. Jag kunde inte då sätta fingret på exakt vad det var som gjorde det, men nu i efterhand och efter ett antal analyser av vad jag upplevde har jag kommit fram till vissa saker. En av dessa är smågrupperingar inom den stora gruppen. Ytterligare en annan är småtjafset och motsättningarna mellan vissa människor inom gruppen. Detta visades kanske inte alltid utåt, men vibbarna av att det låg något i luften mellan dem kändes när man kom nära inpå. Jag fick också känslan av att det fanns ett fåtal personer som kunde göra näst intill vad som helst utan att någon gjorde något åt det. Att alla reagerade på det märktes på småtisslandet och blickarna bakom ryggen, men som sagt det var ingen som tog tag i det utan det fortsatte. Även de mindre bra resultaten fortsatte att förfölja oss under hela året, vilket naturligtvis inte bidrog till att förbättra sammanhållningen. Det finns säkert mycket mer att ta upp men i stora drag var det detta som fastnade i mitt huvud efter mina små analystillfällen.

Året gick till ända och det var dags att ta del av ett nytt och x antal dagar låg nu framför oss. Det var nu som förändringar började göras, till mångas lycka. Nya personer kom in i ledningen, nya sätt att tänka och agera presenterades och en mer eller mindre förändrad grupp visades för allmänheten. Visst vet jag att en förändring inte sker över en natt alltid och så var naturligtvis inte fallet här heller. Gruppen tog små steg på vägen mot att förbättra stämning, sammanhållning och därigenom resultat. I slutet av året var sammanhållningen bättre än på länge och arbetet med att utveckla den ännu mer fortsatte under det nästkommande året, vilket skulle komma att bli ett av de bästa åren jag någonsin upplevt inom detta område i livet. Alla var på samma nivå och ingen stack ut från mängden, glädjen var hög och vi stöttade varandra på ett utomordentligt sätt, resultaten gick vår väg och då året var till ända hade vi chansen att avancera ytterligare på våra karriärstegar. Men som många redan vet, föll vi på mållinjen och skrapade upp både armar, ben och ansikte.

Så är vi nu inne på ännu ett år, ett år som resultatmässigt började över förväntan. Det vi deltog i gjorde vi näst intill alltid med framgång och vi kanske höjde oss själv till skyarna. När sedan allvaret tog fart var allt det vi presterat innan som bortblåst. Vad detta beror på kan man analysera i evigheter och ändå inte komma fram till något vettigt. Jag har funderat, vridit och vänt på det jag kommit fram till för att på något sätt få grepp om varför maskineriet inte fungerar felfritt. För ungefär en vecka sedan dök en bestämd tanke upp inom mig och denna har klistrat sig fast som plåster på mig. Jag har gått och funderat och funderat för att på något sätt få fram en annan anledning men det har inte dykt upp någon. Den bestämda tanken jag har i mitt huvud är att vi lite grand är tillbaka till det första året jag ingick i denna grupp. Det vill säga vi är tillbaka till smågrupperingarna inom den stora gruppen samt tjafset och missnöjdheten över vissa beslut. I mina ögon är detta det största och viktigaste anledningen till att våra resultat inte är tillfredsställande och att vi inte ger oss själva det vi strävar efter. Görs inget åt detta snart kommer det att bli än värre, men det svåra är att veta vad som ska göras. Tyvärr har jag ingen lösning själv.

Redan innan året började hade många av oss målen klara, ett avancemang uppåt på karriärstegen. Men detta funkar inte om inte alla bidrar med lika mycket, visar att de är där för gruppens bästa och framförallt drar åt samma håll. För att vi ska kunna få de resultat vi så gärna vill ha krävs det att stämningen inom gruppen blir bättre och att alla tar sig en tankeställare och kommer fram till varför de egentligen är där. Finns det något som inte står rätt till ta det med ledningen och inte med gruppen. Stötta varandra i med- och motgång, visa glädje inför det som händer, ge allt alltid och framför allt låt alla vara delaktiga i det som främjar sammanhållningen. Min förhoppning är att stämningen och sammanhållningen ska förbättras inom en snar framtid för att vi sedan tillsammans ska kunna jobba med att prestera de resultat vi mycket väl vet att vi kan...

Som avslutande ord vill jag bara säga att;
Sammanhållning är nyckeln till framgång!