Haunted by the past

Det finns så mycket man vill ha eller uppleva i livet. Det finns så mycket man vill ändra på, framför allt till det bättre. Det finns de saker som man kanske aldrig får ta del av, de saker man vet kommer hända och de saker man mer än något annat vill ska inträffa. Oftast är det de saker man vet att man aldrig kommer få som man längtar efter mest medan det man vet kommer hända inte alls är lika viktigt.

Trots att det finns så mycket man själv kan och vill göra så gör man i regel inte det och i efterhand ångrar man sig. Varför gjorde man inte det roliga, känslosamma, impulsiva eller vad de nu är som man hade chansen till? Möjligheten låg ju rakt framför en men man vågade inte ta steget fullt ut och göra det hjärtat egentligen ville. Man säger att det kommer fler tillfällen och det gör det säkert i många fall. Men inte alltid dock. Man intalar sig själv att man gjorde det rätta. Men gjorde man verkligen det? Man kan fråga sig själv hur mycket som helst utan att få något svar så det är lika bra att sluta fråga.

I framtiden intalar man sig själv att ta tillfället i akt när det väl inträffar. Men det kommer med största sannolikhet sluta med att du missade tillfället och i stället ligger med huvudet nedtryckt i kudden och täcket uppdraget så att endast ansiktet syns medan de sorgsliga tonerna klingar ut från högtalarna. De tar sig in genom dina öron, in i ditt huvud, ner i resten av din kropp och gör att hela du faller in i en ännu sorgsligare sinnesstämning. Du lyssnar intensivt på de smärtande, men ändå så sanna, orden samtidigt som tårarna sakta rullar nedför dina kinder och gör kudden under ditt huvud fuktig.