Tycker det är dags för en ny dikt, det var ju ett tag sedan sist. Denna skrev jag när vi i laget satt inpackade i de små minibussarna och var på väg hemåt från vårt träningsläger i Tyskland. När pennan vidrörde pappret var vi i full gång med att ta oss genom vårt kära grannland Danmark och utanför bilrutorna var solen på väg att försvinna ned i horisonten.
En dunkel värld
Världen susar förbi utanför fönstret.
De mötande bilarna bländar mig med sina lampor.
Jag måste titta bort och möts av ett magiskt dunkel.
Träd, hus och öppna fält flyger förbi i hög fart.
Min blick fångas upp av den asfalterade vägen.
Men ojämnheterna i marken drar mig tillbaka till verkligheten.
Borta i horisonten lyser de sista strålarna upp världen.
Molnen på himlen bildar ett mystiskt mönster.
Ett mönster som jag inte riktigt kan tyda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar