En hyllning till tonerna

Musik har alltid varit en stor del av mitt liv. Beroende på det känslomässiga tillstånd jag befunnit mig i har jag alltid lyckats hitta favoritlåtar och favoritfraser allt eftersom jag lyssnat. Hur som helst har toner, noter, ord och fraser hjälpt mig att arbeta mig igenom livets lättare och tyngre händelser. Musiken har funnits där för mig och varit en av de stora delarna i bearbetningen av dessa händelser.

Det som klingat ut ur högtalarna och nått mina trumhinnor har allt som oftast varit genomtänkta och därför på ett bra sätt speglat det humör jag varit på. Vissa gånger har musiken lyft upp mig från havets mörka djup. Andra gånger har den fått mig att sjunka djupare ner för att kunna bearbeta allt på ett djupare plan. I de sorgligaste och mest smärtsamma stunder har tonerna funnits där som en pelare att stötta mig mot då jag sjungit ut det som funnits inom mig tillsammans med artisten eller gruppen.


Många gånger har musiken funnits där som en förstärkare av lycka och välmående. Leendet som redan fanns på mina läppar blev ännu större samtidigt som jag glatt nynnat med. Andra gånger har tonerna gjort att jag genomlidit en sysslolös tid på ett bra sätt. Det finns något speciellt med att ligga på sängen eller i soffan och lyssna på en skiva i mörkret utan att störas av något annat. Den stämning som skapas både inom och runt omkring mig är magisk och det enda jag vill är att stanna i detta lugn för resten av mitt liv. Jag är skyddad och ingen kan skada mig samtidigt som jag är fri och harmonisk.

När jag tänker tillbaka på mitt liv kan jag se hur musiken hela tiden förändrats och följt med i min personliga utveckling. Från att ha varit liten och inte lyssnat så noga på orden och innebörden i de toner som frambringats, har jag på senare år utvecklat en nyfikenhet för det underförstådda i musiken. Jag letar efter det som texterna egentligen står för och funderar över den känslomässiga förbindelse som finns mellan låtarna och artisterna. Genom att analysera musiken djupare försöker jag få klarhet i och förståelse för mig själv och varför jag gör som jag gör och varför jag är som jag är.


Även om detta kanske låter som om jag tar farväl av musiken är det inte min plan. Musiken är en av anledningarna till att jag är den jag är och att jag tagit mig till den punkt där jag nu är. För mig är min relation till musiken som ett band som inte kan klippas sönder, som bläck som inte kan suddas ut och som en vacker tavla som inte kan köpas eller säljas. Musiken kommer alltid att ha en speciell plats inom mig och vara en stor del av mitt liv. Det kan inget ändra på.