Dikt nummer sjutton

Ett glödande skådespel
Mörkret börjar falla runt omkring dig, men du sitter stilla kvar.
Du är påpälsad med en massa kläder för att hålla kylan borta.
Den snåla blåsten gör sitt yttersta för att ta sig innanför dina kläder.
Din blick är fastlåst i lågorna och glöden framför dig.
Det som utspelas är som ett skådespel där skådespelarna fångar dig genom sin magiska dans.
Värmen som strömmar ut når ditt nedkylda ansikte och skapar en rysning av hetta längs din ryggrad.

Ditt huvud är tomt på tankar och du sitter och blickar in i skådespelet framför dig samtidigt som dansen fångar in dig.
Du känner dig trygg och som om ingen eller inget kan nå dig.
Du känner dig lugn och harmonisk och som om tiden står stilla.
Du känner dig varm och som om kylan är långt ifrån dig.
Du känner dig glad och som om alla tråkigheter försvunnit.
Det känns som om fantasivärlden och verkligheten har gått samman och blivit ett med varandra.