Ett experiment som inte fungerade

Jag trodde att det skulle gå vägen, att allt nu skulle fungera. Jag trodde jag skulle kunna slippa det vanliga eländet och att jag nu skulle kunna vara bättre och mer förberedd än någonsin. Jag trodde orken, viljan och känslan av att allting klaffar skulle återvända. Men det som kändes bra för lite mer än en vecka sedan återgick i helgen till att vara vad det brukar, med den enda skillnaden att jag inte upplever det alltid.

Vägen till att kunna komma tillbaka i gammal god form, eller rent utav vara bättre än någonsin, känns väldigt lång och krokig just nu och det tär på min vilja och ork att fortsätta. Det har varit och fortsätter att vara ett psykiskt och fysiskt jobbigt år för min egen del och det känns som att det inte spelar någon roll vad jag gör, jag kommer ändå att få uppleva bakslag efter bakslag.

Tankarna och frågorna kring hur jag ska göra rör sig konstant runt, runt i mitt huvud. Men egentligen tror jag att jag redan vet vad och hur jag ska göra. Trots detta är jag i ett tillstånd som jag inte riktigt kan beskriva. Det är en blandning av att redan ha kastat in handduken samtidigt som jag är fast besluten att fortsätta kämpa…