Dikt nummer femton

Det som har hänt, går inte att radera
Du vaknar sakta upp från gårdagens batalj.
Vad var det som hände?
Vad var det som gick fel?
Dina ögon känns tunga och du sluter dem igen.
Du försöker minnas de häftiga stunderna.
De hårda kamperna och blickarna du såg.
Dina lungor fylls med luft och ger din ny energi.
Minnena börjar återvända till ditt huvud igen.
Din mörbultade kropp hjälper dem på sin väg tillbaka.
Du stirrar ut i tomma intet och försöker glömma.
Det enda du vill är att ändra på gårdagens avslutning.
Ändra på ett fåtal, ganska små saker.
Du vill så gärna men kan inte ändra det förflutna.
Vad som är gjort, går inte att göra ogjort.
Blickarna som gavs, går inte att ta tillbaka.
Det som är sagt, går inte att göra osagt.
Det som har hänt, går inte att radera.
Allt vi gick igenom i går finns för alltid kvar i våra inre.
Oavsett om vi vill eller inte.