En nygammal företeelse

Min relation till fotbollen skakar just nu. Ett humör som ofta är så nära botten det kan komma, rutiner som inte längre finns, tankebanor som är vända bak och fram, personer runt omkring mig som än inte riktigt tillhör den familj vi förut var, personer som inte tror på det man säger, personer som inte vill se det uppenbara. Listan kan göras lång men jag väljer att bryta där eftersom vi som är inblandade alla vet vad jag talar om.

Men som om det inte vore nog med ostabilitet, så kan jag nu även tillägga en nygammal skada som kommer hålla mig borta från fotbollen ett tag. Ett ganska bra tag om jag tror rätt. Det är en skada jag har haft innan och så sent som i januari blev jag friskförklarad. Hur länge jag kommer vara borta denna gång vet jag inte, eftersom det inte finns en utsatt läkeperiod för den skada jag har. Det får helt enkelt ta den tid det behöver, även om det är otroligt tråkigt att inte kunna göra det jag älskar mest.

Mitt skadade vänsterknä med fin tape från sjukgymnasten

Som det är idag får jag inte ens lov att jogga, vilket är otroligt frustrerande. Även om varje steg jag tar gör ont så är fenomenet att jogga ändå något som jag anser inte borde belasta så mycket. Men tyvärr är det så och det måste jag lita på.

Det jag nu kommer att koncentrera mig på är att hålla mig borta från all fotbollsträning och matchspel under en tid för att i stället ägna mig åt rehabövningar och bygga upp mina muskler runt omkring det skadade området. Jag måste vara noga med att lyssna till det min kropp förmedlar och känner eftersom jag annars brukar ha en tendens av att köra på ändå, även om jag både känner och innerst inne vet att jag inte borde. Det blir svårt och jag kommer antagligen falla i samma fälla ett flertal gånger nu, precis som jag gjort förut när jag varit skadad. Så jag ber er som vill och kan, att stoppa mig när ni ser att jag är på väg att göra något jag egentligen inte får.

Slutligen vill jag påpeka och förtydliga att; Nej, jag kan inte spela match i helgen!