14 maj 2010

Positivt överraskad

Det känns som att jag är ett litet steg närmre spel på den position som jag egentligen hör hemma på. Jag tränade fullt pass igår, inklusive spel på hel plan. Dock inte löpträning. Kändes skönt att kunna röra sig på stora ytor och det är väldigt positivt att knät inte känns konstigt eller stelt idag. Nästa vecka tänker jag prova i alla fall en träning där jag kör max hela tiden. Förhoppningsvis är jag på rätt väg...

29 mars 2010

Vila i frid Henrik

Fick för en liten stund sedan veta att en före detta klasskamrat från min tid på Campus i Helsingborg somnade in för sin slutliga vila den 25 januari. Han hade inte ens nått sin 25-års dag då detta hemska hände.

Så det är med sorg i min själ som jag tänker tillbaka på hur trevlig, omtänksam och rolig han var. Han lockade en till skratt många gånger och gjorde föreläsningarna på Campus mycket lättare att stå ut med.

Vila i frid Henrik och hoppas att du mår bra där du befinner dig.

08 mars 2010

Vårkänslor

Ännu en vecka på år 2010 har startat och även om måndagen började lite grå och tråkig så sken den under dagen upp till en riktig vårdag. Glädjen strålade bland barnen och man kunde inte annat än att ryckas med i solskenet och gå runt med lätta steg och ett leende på läpparna.

Man märker tydligt på jobb när våren börjar ta över. Barnen börjar höras och röra sig mer på skolgården. Idag var det många som spelade basket och blev så varma att deras jackor åkte av, vissa barn hoppade hopprep så att även deras jackor lämnades åt sitt eget öde. Ett fåtal av barnen har börjat ta med sig sina inlines och far runt med stor koncentration och ett stort leende på sina läppar.

Våren står inför dörren men vill inte riktigt bryta igenom helt, det finns alltid några minusgrader kvar som skrämmer bort värmen. Man får helt enkelt vara glad för det lilla vi får och ta vara på dessa få tillfällen.

Nu ser jag fram emot en vecka med många stunder i solen tillsammans med barnen och utan några allvarliga incidenter. Jag vill alltså slippa förra veckans bravader med ett dra ut häftstift från barns fötter, klättra upp i träd för att rädda barn som fastnat, avbryta slagsmål och så vidare. Jag vill alltså ha en lugn och skön vecka, om det nu är möjligt.

21 februari 2010

Det behövs inte så mycket...

Tänk vad lite det är som behövs för att en människa ska bli glad. I en annars så dyster tid fick jag uppleva en liten strimma av hopp och glädje under veckan som gick. Det var så små saker men ändå ett bevis på att något stort är på väg. Två gånger i veckan har blivit tre och framstegen kommer sakta men säkert. Att få röra sig ordentligt för första gången sedan i november var otroligt skönt, sen att det är i vatten spelar absolut ingen roll.

Detta plus ökning av träningen dagen innan var mina personliga höjdpunkter under veckan som gått. Att få köra ren styrketräning med benpress och liknande övningar var helt fantastiskt och jag vandrade omkring med ett stolt leende på mina läppar. Att få springa, om än i vatten, var även det helt makalöst skönt och jag kan inte beskriva hur skön känslan av att äntligen få ta ut sig och bli anfådd var.

Som sagt det behövs inte så mycket för att en människa ska bli glad.

02 januari 2010

Nytt år

Då var året numera 2010 och som alltid är det lite svårt att skriva det rätt innan man kommit in i det ordentligt. Så ett lite sent "Gott Nytt År" säger jag.

På tisdag är det två veckor sedan jag opererade mig och då ska jag ta bort stygnen. Ska bli spännande att se hur det ser ut under mitt lilla förband som jag har på knät. Jag har varit hos min sjukgymnast en gång och det gick bra, även om knät var extra stelt och extra ömt efteråt. Det som gäller är endast rörlighets- och stabilitetsträning den första månaden, alltså snart två veckor kvar. Efter det är tanken att jag ska kunna köra på med riktigt styrketräning. När jag kan jogga vet jag inte än, men det kommer. Det är skönt att vara igång med rehabiliteringen i alla fall.

Efter vissa uträkningar har jag kommit fram till att det ungefär är 100 dagar kvar tills seriepremiären. Jag hoppas på att jag kan vara tillbaka tills dess. Men vi får se eftersom man aldrig vet vad som händer på vägen...

23 december 2009

Då var man snittad igen

Det är onsdagen den 23 december och julaftonen närmar sig med stormsteg. Själv ska jag och min familj ta oss uppåt i landet för att fira med en av mina kusiner. Vart ska ni ta vägen?

Igår var det så dags för min andra operation under bara en och en halv månads tid. Ett större ingrepp denna gång och facit blev ett snitt på ungefär en halv decimeter plus en ganska stor bit som plockades ut ur mitt knä. Biten är cirka 2 cm lång, 1 cm bred och 1 cm djup. (Bildbevis finns i burken på bilden nedan. Mobilen är med för att ha något att jämföra med.) Ingen liten bit alltså, så nu är det bara till att hålla både tummar och tår för att jag ska bli frisk och kunna spela fotboll igen utan smärta. Positivt är att jag endast behöver använda kryckor när jag känner att jag har för ont och att jag behöver lite stöd när jag ska gå.

16 december 2009

Operation åter igen

Igår fick jag ett samtal som lyfte mina axlar en aning. Samtalet kom väldigt lägligt och två dagar tidigare än beräknat. Jag lade leende på luren då samtalet var avklarat och jag kände en enorm lättnad skölja över mig. Hade jag varit ensam hade jag ropat och skrikit ut min glädje. Det kanske kan verka konstigt att vara glad över att jag fått tid till operation, men jag står för min glädje fullt ut. Alla som varit med under året som passerat ver hur påverkad jag har varit. Så jag säger med glädje att jag ska opereras åter igen tisdagen den 22 december 2009. Det är nära jul och nyår men det ser jag inte som ett problem, snarare som en fördel eftersom det innebär att jag kan vara hemma några dagar och bara ta det lugnt. Jag kan se till så att mitt knä får en bra början på sin läkeperiod. Och det kan behövas eftersom jag ska ägna mig åt rehabilitering i ett antal månader.