Nytt år

Då var året numera 2010 och som alltid är det lite svårt att skriva det rätt innan man kommit in i det ordentligt. Så ett lite sent "Gott Nytt År" säger jag.

På tisdag är det två veckor sedan jag opererade mig och då ska jag ta bort stygnen. Ska bli spännande att se hur det ser ut under mitt lilla förband som jag har på knät. Jag har varit hos min sjukgymnast en gång och det gick bra, även om knät var extra stelt och extra ömt efteråt. Det som gäller är endast rörlighets- och stabilitetsträning den första månaden, alltså snart två veckor kvar. Efter det är tanken att jag ska kunna köra på med riktigt styrketräning. När jag kan jogga vet jag inte än, men det kommer. Det är skönt att vara igång med rehabiliteringen i alla fall.

Efter vissa uträkningar har jag kommit fram till att det ungefär är 100 dagar kvar tills seriepremiären. Jag hoppas på att jag kan vara tillbaka tills dess. Men vi får se eftersom man aldrig vet vad som händer på vägen...

Då var man snittad igen

Det är onsdagen den 23 december och julaftonen närmar sig med stormsteg. Själv ska jag och min familj ta oss uppåt i landet för att fira med en av mina kusiner. Vart ska ni ta vägen?

Igår var det så dags för min andra operation under bara en och en halv månads tid. Ett större ingrepp denna gång och facit blev ett snitt på ungefär en halv decimeter plus en ganska stor bit som plockades ut ur mitt knä. Biten är cirka 2 cm lång, 1 cm bred och 1 cm djup. (Bildbevis finns i burken på bilden nedan. Mobilen är med för att ha något att jämföra med.) Ingen liten bit alltså, så nu är det bara till att hålla både tummar och tår för att jag ska bli frisk och kunna spela fotboll igen utan smärta. Positivt är att jag endast behöver använda kryckor när jag känner att jag har för ont och att jag behöver lite stöd när jag ska gå.

Operation åter igen

Igår fick jag ett samtal som lyfte mina axlar en aning. Samtalet kom väldigt lägligt och två dagar tidigare än beräknat. Jag lade leende på luren då samtalet var avklarat och jag kände en enorm lättnad skölja över mig. Hade jag varit ensam hade jag ropat och skrikit ut min glädje. Det kanske kan verka konstigt att vara glad över att jag fått tid till operation, men jag står för min glädje fullt ut. Alla som varit med under året som passerat ver hur påverkad jag har varit. Så jag säger med glädje att jag ska opereras åter igen tisdagen den 22 december 2009. Det är nära jul och nyår men det ser jag inte som ett problem, snarare som en fördel eftersom det innebär att jag kan vara hemma några dagar och bara ta det lugnt. Jag kan se till så att mitt knä får en bra början på sin läkeperiod. Och det kan behövas eftersom jag ska ägna mig åt rehabilitering i ett antal månader.

3:e plats i Råå Cupen

Råå Cupen spelades idag och jag ger ett stort grattis till våra alldeles egna ljusblå krigare som kom på 3:e plats efter att ha besegrat Kvidinge i bronsmatchen.

Vann gjorde Stattena som besegrade Köpingebro i finalen.

En ren och skär lögn?

Jag som trodde att jag skulle bli bra. Nu verkar det som om allting bara är en ren och skär lögn och det känns som om det lär dröja innan jag blir helt återställd. Att endast göra det lilla när man egentligen kan göra det stora förstod jag inte från första stund då jag hörde vad de gjort. Eller rättare sagt vad de inte gjort. Att jag sedan innan ansträngning visat enorma framsteg betyder just nu absolut ingenting. Samma känsla som innan är tillbaka och det finns även annat som inte känns helt rätt.

Det känns som sagt som om jag hade rätt redan från början, att min skepsis var fullständigt berättigad. Jag förstod inte då och jag förstår fortfarande inte. Alla jag pratar med förstår inte heller så jag förstår inte varför de gjorde som de gjorde i stället för att göra som de borde. Jag tror att de innerst inne vet att de möjligtvis inte tog rätt beslut, men det spelar ingen roll just nu. Gjort är gjort och det är inget man kan ändra på. Jag blir ändå besviken och ledsen över att jag kanske behöver gå igenom samma sak återigen...

Opererad

Igår var det så dags, dagen jag väntat på i evigheter känns det som. Var på sjukhuset i Ängelholm strax innan 8.00 och kom in till operation strax efter kl 10.00. Operation i ca 30 minuter fick jag reda på samt att läkaren valde att inte göra det stora ingreppet som jag förväntade mig. Det blev en titthålsoperation i stället för att snitta upp hela knät, vilket medför att jag slipper hoppa på kryckor. Han tog bort vissa saker men lämnade kvar den lösa biten. Jag kan ärligt säga att jag är lite (kanske mer än lite) skeptisk till om det kommer bli bra eller inte. Men hur som helst, gjort är gjort. Nu ska jag vänta i 4-6 veckor för att se om det blir någon förbättring eller inte. Blir det inte det så är det en operation till att vänta.

Ska till Mia imorgon och höra vad hon tycker och tänker om detta. Själv är jag lite besviken över att han inte fixade allt när jag ändå opererades. Men läkarna ska ju veta mest och bäst, så det är bara till att hålla tummarna för att det blir bra.

Äntligen

Äntligen har jag fått besked om dagen för operation, så nu har jag något att både se fram emot och våndas över. För vem vill opereras egentligen? Hur som helst den 11 november är det dags! Tyvärr missar jag Råå-cupen men det får jag ta igen nästa år...